Julstädning
Jag går in i mitt vardagsrum och får en shock. Dude wheres my stuffs?
Aah visstja, jag städade igår...
Snart hemma
Om precis en vecka så kommer jag vara hemma hos mamma och försöka sova istället för här hemma.
Eller nej, om en vecka kommer jag sitta i mammas soffa och borde sova men istället sitter uppe halva natten och pratar med mamma, som det brukar vara.
Jag saknar allt "hemma" så otroligt mycket, värst är det vid högtider som jag blir påmind om att jag inte har någon familj här nere.
Och så var det en kompis som skadade foten för ett tag sen och jag sa till honom att om han behövde hjälp med handla eller vad som helst så var det bara att ringa.
Nä tyckte han, han kunde bara ringa till sina föräldrar som bodde i stan.
Paow, stort slag i magen. Stor fet påminnelse om hur ensam jag är här nere.
Jag försöker förneka det och jag har ju vänner här så jag är inte socialt ensam.
Men om något skulle hända?
Har jag någon som skulle kunna skjutsa mig till sjukhuset och hem igen? Nej.
Också lite därför jag drar mig för att söka det där jobbet i Göteborg, jag säger att jag inte orkar flytta. Men sanningen är nog det att jag kan inte se hur jag ska kunna flytta utan varken bil eller körkort. Den som ställde upp förra gången kanske inte ställer upp igen?
Missförstå mig inte, det är inte så att jag går runt och känner mig ensam här nere. Jag har jättemånga fantastiska vänner.
Men det där det där med den där tryggheten, jag har ingen som jag kan ringa till när allt har trasslat till sig.
Visst jag kan ju ringa till min mamma, men hon kan ju inte göra så mycket.
