Life of an Åkerspöke

Var det i lördags ja.

Vår käre vän Andreas hade en andre inflyttningsfest eller golvläggningsfest var det egentligen. Hans sovrumsgolv var det något mystiskt fel på som gjorde att han fick andningsvårigheter. Ja, konstigt men så nu har han nytt golv!
ett helt awesome blått skinande golv. Men det är inte så intressant att skriva om.
Det var fest och som vanligt dracks det blåa drinkar.


Blått är en himla bra färg. Andreas själv syns i högra hörnet föressten.

Andreas är inte bara bra på att lägga golv och göra blå alkohol. Han är bäst på att hitta på tävlingar också. Kvällens spontanlek gick ut på att man hade trettiosekunder på sig att googla fram en bild av en känd person och utmana någon som skulle klara av att gissa vem det är.
Hysteriskt roligt eller ja. Det blev hysteriskt ett tag när alla skriker "du måste välja nu!!!! nu fem sekunder kvar!" "aaah jävla google laggar!!!" "nu nu nu nu nu,.... AAAAH BROKENLINK!!! *dööööör*"

Roligt roligt :)

Sen fick jag vakna till lite, äta frukost och examensarbete. För att sen gå på ett sånt däringa Homeparty grejs som jag lovade en väninna (shit vad läskigt att vara i den där mellanåldern där man både kompisar och "väninnor" egentligen) att vara med eftersom det var så några som hade tackat ja.

Det var för Partylite och jag kände att överprisljus är väll inte riktigt min grej så egentligen. Egentligen inte nej.
Men jag tänkte jag kommer dit for the lolz and the cookies och för att vara en bra fin vän som fyller ut festen så hon slipper känna sig oälskad.

MEN JAG KÖPTE EN FUCKING JÄVLA LJUSTAKE FÖR 400 JÄVLA SPÄNN!

jag säger bara en sak... En sekt. En förbannad jävla sekt alla såna där partyns. Med någon evil mindkontroll "nej jag ska inte handla något, nej jag ska inte. Ah jag kan ju titta lite grann. Ja men den var ju fin, men oj så dyr.. Ja men den var billigare. Ja eller hur? Den var ju fin, den där billiga... Ja jag har ju råd med den billiga faktiskt... Men den dyra var ju finare. Ja ganska mycket finare faktiskt. Och den kostar ju bara två hundra kronor mer än den andre, det är ju nästan så att det tjänar in sig i längden att köpa en ljustake som jag vill ha på riktigt istället för att kompromissa! jaaa! Den tar vi."
Evil mindcontroll, dessutom har de något slags värvningssystem så om värdinnan får någon annan att boka ett party så får hon lite extra grejer. Då måste ju någon av väninnorna ställa upp av lojalitet och de andra som inte ställer upp måste vara med, så jag råkade lova att jag skulle gå på en annan väninnas party i januari.
Jag ser vart det här kommer leda någonstans, jag skulle ha flytt när jag hade chansen. Men nu är det försent. Jag får koncentrera mig på att stå emot att vara värdinna.

Evil sekt, evil hjärnutsugande sekt... Ondskans hantlangare.

Men ljustaken var fin ^^

Nu har jag inte bloggat på en vecka igen. Det är inte för att jag inte orkat. Eller jo det är det.
Jag har haft fullt upp med examensarbetet nu, så det är samma sak varje dag hela veckan och i en vecka till. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu och det som händer är lite dumt att skriva om offentligt i en blogg.

Jag var på två arbetsintervjuer i veckan! Awesome. Men jag kan inte skriva om dem för att fler i klassen ska till samma ställe/har varit på. Det känns lite dumt att skriva om de då, jag får ta det sen.
Men om jag blir erbjuden båda de här jobben kommer jag ha väldigt svårt att välja, båda ställena verkar helt fantastiska.

Nu idag blir det mer examensarbete, men den blir det fest! Yes, i need this känner jag.

När jag vaknade i morse tänkte jag plötsligt på morfar det första jag gjorde. Första gången på hur länge som helst som jag tänker på honom och det kom plötsligt utan något relaterande.

När jag gick ut i köket stod det en ovanligt kavat talgoxe precis utanför fönstret på fönsterbläcket och pickade på rutan, jag gick fram till den men den fortsatte att picka så jag pickade tillbaka men den stod fortfarande kvar.

Fast sen när jag gick ut ur köket för att hämta kameran så hade den flugit bort.


Den ville inte bli fotad.

Alltså... Inte för att jag tror på "liv efter döden" eller spöken eller annat sånt, fånigt.
Men det stod en talgoxe och pickade på min ruta...

Det enda som hade varit mer träffade hade varit om det kom en svala och gjorde det.

För er som inte kände min morfar, kan jag förklara kort att han är (var) en jägare och en sån där skogsmänniska som alltid var ute i skogen. En riktig hardcorenorrlänning som levde ett med naturen you know.
Och han var som sagt jägare, han kunde cutta upp en älg eller ett råddjur utan att blinka och när han fiskade så bröt han av nacken på fisken som om det var en pinne bara. Djur var mat, fast man skulle endå inte vara elak mot djur för det, men djur var mat.

Men fåglar var en helt annan sak. Fåglar fick man inte störa, speciellt inte svalorna som bodde i ladgårdstaket. Tror det var en av de få gångerna jag har sett morfar vara riktigt arg på mig när jag tog en leksaksgevär som lät som ett maskingevär och sprang och skrämde upp alla svalor gång på gång på gång.
Och när det sprang det såna där gråsvartvita fåglar ni vet som brukar springa över vägen så bromsade morfar in och vänta tills han var säker på att fågelmamman och alla ungar var över vägen innan han körde vidare. Och morfar var inte en sån som körde lungt och försiktigt egentligen.

Jag kommer aldrig förstå hans facination av fåglar, men jag kommer heller aldrig se på fåglar igen på samma sätt som jag gjorde innan han dog.

Idag var jag på min gamla VFU-plats och ett av barnen pekar på min fina knapp som det står "I aim to missbehave" på.

Från en serie som heter Firefly <3 och där huvudpersonen menar att han inte tänker böja sig för "the alliance" (som är de som mer eller mindre styr universum, som är uberbyråkratiska och uberonda moderater (nej serien är inte aaaalls vänstervriden, euhm) han menar att han "Aim to missbehave" för det är bara bra att göra alliance på dåligt humör.

Hursomhelst. Jag står där med min fina knappt och en unge undrar vad det betyder...

Ehm... Jo.. Ehm...

Det kändes inte läge att säga att det betyder att jag siktar på att vara olydig.
Fast å andra sidan, jag kanske skulle ha startat igång ett rebelluppror?
Ner med auktoriteter! Våga vägra lyssna på lärarna! Jaaa! (åtminstone där jag inte jobbar)

Och jag älskar att min jacka är brun, så klockrent ihop med knappen.

I must go something is calling me I have to take the road to nothing the road away from you I must see if there is light on the other side.

Jag städade hallen igår.

Vilket innebar att jag bar ner ungefär tjugo av mina trettio par skor i källaren. De som jag inte använder (läs: oanvändbara) då och för varje par sko jag omsorgsfullt stoppade ner i en kassa fick jag flashbacks till när jag var liten och min mamma packade ner mina leksaker.

Helt brutalt och hjärtlöst tog hon mina älskade älsklingsaker medan jag grät och bönade henne "snälla mamma, plocka inte undan DEN den är min favorit. Mamma snälla! Jag lovar att leka med den varje dag och aldrig lämna den framme igen" "nej mamma! inte den och den och den heller, mamma jag använder dem!" "nej mamma ta inte mina skooooor!".

Väldigt traumatiskt...

Och jag kände lite så nu också. "neeej inte packa ner de där utslita skitfula stövlarna som jag inte använt på två år, jag kan börja använda de igen! Jaaa titta, de är ju rätt fina egentligen"

Fast vissa skor kan man inte slänga hur trasiga de än är.
Menar, mina doc marten. Jag ÄLSKAR ju de skorna.


Jag hade på mig de i stort sett varje dag från det att jag var 17 till ja, säkert 20 någonting.
I love them.

Och de är ju inte så trasiga heller, bara lite grann på ena sidan.


Sparas! <3

Denna lilla blomma fick jag för ett tag sen, historien om den kan läsas här
Den har överlevt två sommrar utan vatten och tre omplanteringar.


(ja, den står just nu i en yougurtburk)

Det måste vara en superblomma! Den enda blomman som inte bara har överlevt hemma hos mig, utan också växer! Så jag har bestämt mig för att se exakt hur stor den kan bli så nu pysslar jag faktiskt om den (har ju planterat om den flera gånger).

Men eftersom det är en superblomma så bestämde jag mig för att testa att ta en stickling av den.

Och den har också överlevt!
Helt otroligt.

Det är där föressten krukan den kom i från början. Och den tredje blommar var den blomma jag köpte på Ikea för ett tag sen.

Jag och Samir köpte en likadan sammtidigt.

Samirs har dött...

*fnissar skadeglatt*

Eller instant ostkaka.

Keso
Ägg
hackade mandlar
(socker om man vill ha sötare, men mandlar är rätt sött i sig så det behövs inte så mycket)

In i en ugn (200 grader)  i ungefär en kvart.

Taaadaa! Inget krångel med ostlöpe och grädde och långkok och allt vad det är med riktig ostkaka.
Och det är way nyttigare, det är nästan bara proteiner i kesokakan.

Jag har försökt ätit havregrynsgröt till frukost ett tag nu, vilket är den tråkigaste gröten man kan äta.
Really.

Men den är billig! och nyttig och nu har min mage lyckats ställt om sig så jag blir inte attackhungrig igen efter ungefär en timme (nu tar det väll ca tre timmar innan jag blir panikhungrig, jävla gröt  ska inte det vara mättande?).

Men min gröt blir lätt torr och tråkig eftersom jag inte har mjölk till. Så för att hotta upp den lite grann, har jag har provat en del saker. Kanel i gröten medan den kokar upp är asäckligt. Men kanel på gröten är jättegott, speciellt tillsammans med banan. Att blanda i äppelbitar i gröten medan den kokar upp är också väldigt gott.

Nu senast så provade jag att koka gröt på musli, vilket blev.. Spännande. Inte jättegott, men spännande.
Och gröten fick en liten läskig konsistens.

Men idag provade jag att blanda hälften havregryn och hälften musli


Det var en musli med russin, solrosfrån och kokos i. Jag lade till lite extra russin och lite mandlar som jag delade i hälften för jag tyckte det var lite snålt med frukt i.

Och det blev bättre!

Den har fortfarande lite slibbig konstistens men mycket bättre än innan och tillsammans med lite honung så var det faktiskt rätt gott. Fast jag ska köpa lite mer torkad tranbär och blåbär att ha i (eller ännu fler olika och ha brevid för tillsätta det jag är sugen på? *fnular*)

Jag gillar idén med att bunkra upp med torkad frukt för smaksätta med istället för färsk frukt, för det är något som man inte behöver tänka på att köpa hem eftersom det inte blir dåligt lika fort (så himla gott är inte banan att jag alltid har det hemma och äpplen är struligt att hinna skära i bitar och rensa när jag har försovit mig), bara att ösa i och värma upp.

Mina fina förvarningslådor eller vad det heter. Jealous much? ;D

I love them, de är helt i glas och sånt där tjockt glas till, en av de sakerna jag älskar med den här lägenheten.

Och bilden är tagen från den vinkeln för att det var arty och inte alls för att hyllan under är full med diverse saker som inte ska vara där.

Jag målade av mig lite grann. 

 

Så det blev en vissen guldblomma. Men jag var inte ett dugg nöjd, slarvskissen som ni ser där uppe i hörnet förmedlade mer av den känslan jag ville ha. 

Vilket alltid är problemet med de flesta av mina målningar som föreställer något, jag är så van att måla abstrakt så känslan i bilden kommer med automatiskt.

Men jag är en väldigt dålig bildpedagog om jag inte själv gör det jag alltid säger till "mina" barn.

Om du är missnöjd med din bild, fundera på vad du vill uppnå och lägg till det som fattas för att den ska se ut så som du vill. Eller den korfattade versionen: Säg aldrig att bilden blev ful, gör den fin istället.

 

Så vad fattas i min bild?

Mörker! Ja! (syns inte så mycket men bakgrunden är mer gråare)

Nej... Fortfarande inte rätt. Och det är detta som barn oftast har svårt med att fortsätta efter flera "misslyckande", men att arbeta med bild är en process. Det är en teknik som man behöver mycket vägledning i. Det är inte bara att sätta sig med en penna och så kan man, nej det är en kunskap som man tränar fram, en viktig kunskap att kunna arbeta steg för steg för att uppnå ett mål.

Och det är så sjukt att vår kära skolminister inte inser det. 
Fast så går det när man ignorerar forskning och går bara på ideologi

Hursomhelst, så blev min bild klar till slut.

 

Och så bara för att det var så coolt att arbeta med kol och guldfärg så var jag ju tvungen att måla en "vanlig" blomma.

Vad är det?

Jag tror jag har hört talas om det någon gång, för länge sen. Det är det som brukar inträffa strax innan klockan ringer, right?

Men nu har jag inte tiiiid med det, nu ska jag skriva dikter! Jaa... Sova kan man göra när man är doed.

Första observationen Fem stycken russin har samlat sig utanför russinspaketet.
Det verkar vid första anblicken att de har slumpmässigt placerat sig vid de ena sidan av boken.
Men vid analyserande blir det tydligt att fyra stycken har samlat sig i en ring och en av russinarna har placerat sig utanför gemenskapen.


Andra observationen. Vid ett senare tillfälle finner jag att gruppen har splittras av en okänd anledning, jag väljer att fokusera min undersökning på de tre kvarvarande russinarna som har flyttat sig från bokens hörn in till mitten av den vänstra sidan.
Jag ger de figuerade namn, Örjan, Hegobald och Hjördis.


Tredje observationen. Örjan, Hegobald och Hjördis ligger kvar på samma ställe de verkar inte göra någon ansatts att flytta på sig.


Fjärde observationen:
De har avlägnat sig från boken och placerat sig istället rakt på bordet, detta inträffade efter att min kollega behövde boken...
Jag ser inget samband.


Observation nummer fem.
Örjan och Hjördis har stött ut Hegobald, det största av russinarna, de verkar planera något ihop. Detta efter att jag petade på dem i förhoppning om en reaktion.

Sen blev det inga fler observationer, russinarna hade under mystiska omständigheter försvunnit innan jag hann ta det sista kortet.

Så här ser min vardag ut nuförtiden.
Böcker, böcker och ännu mera böcker överallt.


Och ehm... Facebook och msn...

Men C-uppsatsen går framåt, vi är en aningens lite efter i tid men det ordnar sig. Den enorma stoppklossen som hette "hittar ingen relevant litteratur" har lossnat! Så nu är det bara att samla ihop och skriva någon fin teoretisk bakgrund på "fyra till tio sidor" som vår handledare så fint utrycker sig att ha inför vår forskning.

Jag funderar på att skriva ner massor av citat av honom på ett fint kort och ge till honom som en avslutningspresent efter sista handledningen.

Dagens: "osnygg svenska"

Jag går fortfarande ner i vikt trots att jag slutade träna innan sommaren. (Sol, glass och strand you know. Förödande för självdiciplinen). Inte mycket och det stod stilla ett bra tag innan det började igen, men endå ett halvkilo i veckan.

Vilket jag blev lite oroad över, jag äter för mycket och för onyttigt men går ner i vikt ändå. Hypokondriken i mig fick för mig att jag hade en massa konstiga tarmsjukdommar och min IBS har ju faktiskt krånligat extra mycket ett tag nu. OMG jag har cancer eller crons och jag tar inte upp den näringen jag behöver och mina armar kommer ramla av aaah! *springa runt och flaxa med armarna*

Men så räknade jag dagens kaloriintag och det visade sig (med lite höftande med troligt) att jag låg på ett underskott på 900 kalorier. Trots att skolan bjöd på tårta och jag åt dessutom en bortglömd chokladkaka.

Jag har fått för mig att mina gamla ätstörningsmönster har kommit tillbaka eftersom jag äter mer nu än innan sommaren och i sommras fick jag för mig samma sak eftersom jag åt mer än i våras. Men bevisligen är det inte så.
Och jag har dessutom inte varit sjuk på flera år nu.

Jag kan äta på oregelbunda tider utan att fucka upp allting och jag kan till och med ha godis hemma som jag inte äter på en gång. Och jag äter mig nästan aldrig äckelmätt längre. Förutom när det gäller pizza, men det är inte hetsätning, det är ren trots. Jag har betalat 70 spänn för en hel pizza och då ska jag fan äta upp den också!

hursomhelst...

Jag är frisk!

Varför ser jag fortfarande mig själv som sjuk då?

I ett gammalt inlägg från när jag fick min bäbis så hade jag skrivit att den är grymt snygg och att jag nästan funderade på att inte pimpa den...

Det höll inte längre.



Min fina bäbis är nu finaste fina bäbis!

Och nej, det är inget speciellt vintertema, jag råkar bara tycka att snöflingor och stjärnor är det finaste som finns.
Det bästa av allt är de blingar också, hittade glitterklistermärken.

Bling bling, min bäbis är så fin ^^

My lovely Honey Dew på Bishops arms. Godaste "ölen" ever.
Och den är dessutom organisk

Igår blev det en konstig dag men som blev bra.
Jag skulle egentligen åkt till Kalmar med Samir, men det blev bildsal och Borås med Ti istället och Öl med Samir och Andreas på kvällen.

Och biskopens armar is the shit, men det är alltid så sjukt överbefolkat där. Men om man har tur så lyckas man knipa ett bås så man får sitta i lugn och ro och ha galna konversationer helt ostört.
Det är dessutom det enda stället jag vet som trots att det är överfullt senare på kvällarna och man får knuffas fram till bardisken så kan man vara helt säker på att ingen kommer att smygtafsa på en i trängseln.

Det är inte ett ställe som lockar tills sig fulla dum i huvudet-människor helt enkelt.

Och så finns det Honey Dew där i halvliters flaskor.

Nej jag kom inte nyss hem från Malmö och det är därför jag inte har bloggat på en och en halv vecka, jag kom faktiskt hem från Malmö förra söndagen.

Jag har bara varit lat. Men nu ska jag försöka uppdatera lite.

Jag fick inte ett jobb som jag hade hoppas på, motiveringen var att de redan hade en kvinnlig fritidspedagog på den avdelningen och de kände att det blev en bättre mix med en man istället.
Nä ja ä'int bitter ja'int. Eller jo ett tag var jag det, det känns lite surt faktiskt, hade känns lite bättre om hon hade sagt att "nej du är skitkass faktiskt" och inte "tyvärr du är fel kön".

Men men, shit happens. Dont get mad - get even! Heter det ju. Fast jag kunde ju inte hämnas på någon person just nu (inte den killens fel att han fick ett jobb) så jag beslutade mig för att hämnas på den skolan och söka alla andra jobb som fanns i länet och sen när jag får anställning så ska jag vara den mest kreativa pedagogen som startar igång en massa kulturprojekt och de på den skolan missar den mest kompetenta fritidspedagogen som någonsin existerat.

Mjea, är min plan åtminstånde, men det finns inga jobb. För fritidspedagoger så finns det vikariat eller "resurslärare" (aka underbetalda speciallärare utan utbildning) ute just nu.
Eller det fanns en heltidstjänst, fast i annonsen stod det "manliga sökande välkomnas eftersom vi har många kvinnliga anställda i verksamheten".

Jag får nog starta igång en egen skola...

Men nog om det, nu under veckan har det varit examensarbete och observationer. Grymt roligt, observationerna i alla fall. Jag fick hälsa på på min gamla VFUplats, väldigt fint att träffa alla barnen igen. Jag fick till och med en jättekram av en kille som det kändes som att jag inte gjorde så mycket annat än skällde på.
Det var lite otippat.
Han har en viss beteendeproblematik och han, ja... men jag försökte hela tiden prata med han när jag inte behövde skälla på honom för att ge han lite positiv förstärkning, det gick inte så där jättebra tyckte jag men tydligen lämnade jag ett litet positivt intryck på honom.

Men jag fick ett brev i veckan också!

Tack göranssonska stiftelsen.

Det firades med glögg

Mitt fina kylskåpspoesi i bakgrunden.

Så det blir julklappar i år.
Göttigt.

I min läpp som vägrar läka, för varje gång jag äter, skrattar eller ler så blir den djupare.

Vilket får mig att känna mig ungefär lika socialt skillad som en get. För varje gång jag måste le åt främlingar, ni vet när man råkar få ögonkontakt med någon när man går, kassabiträden, bussförare och så vidare.
Så blir det samma typ av leende, det där väldigt snabba rycket i mungiporna som stelnar till och blir en grimas av lätt obehag.


Nej nej, det är inte alls åt er jag får obehag av, det är min spricka som gör skitont när jag ler... Euhm...


Fast man kan ju försöka se det positiva i att det håller på att läka inåt i huden eftersom sprickan gräver sig djupare och lämnar en fördjupning.

Det lär bli ett jäkligt coolt ärr...