Life of an Åkerspöke

Att vara deprimerad påminner många gånger av ett beroende, men istället för alkohol eller droger är du beroende av att känna att världen är ond mot dig, de negativa känslorna blir ditt hem och din trygghet. Speciellt om du blir depprimerad i tidig ålder eller har varit det under flera år. Och det blir värre med människor runtomkring som också är vilsna drar ner dig ännu mer, de ger dig bekräftelse och de matar ditt beroende. Precis som en alkoholist med sina alkoholistkompisar. Det blir en livsstil, din identitet och ju längre tiden går destå svårare är det att skilja på den friska du och livsstilen.

Du Måste välja att bli frisk, oavsett vilket beroende du har. Du måste få hjälp ja, men bara du kan bryta dina mönster och bryta upp från de runtomkring dig som är medberoende.

 

Jag valde att lämna mitt gamla liv och bygga upp ett nytt liv.

Det var jobbigt och det var svårt. Men jag gjorde det, även om jag fortfarande sörjer de vänner jag var tvungen att lämna och till viss del det livet. (allt var så enkelt! Det var svart eller vitt, dåligt eller bra och inget ansvar för  din livssituation "jag mår dåligt, jag kommer alltid må dåligt, jag kan inte göra något åt det" )

 

Jag gick genom en utbildning, jag skickade in jobbaansökningar och jag genomförde en arbetsintervju.

Jag har idag ett fantastiskt liv, ett fantastiskt svenssonliv. Ett tryggt liv.

 

Det handlar inte om styrka, det handlar om val och jag valde att vara frisk.

.

Och jag ska aldrig gå vilse i mig själv igen.

Jag målade av mig lite grann. 

 

Så det blev en vissen guldblomma. Men jag var inte ett dugg nöjd, slarvskissen som ni ser där uppe i hörnet förmedlade mer av den känslan jag ville ha. 

Vilket alltid är problemet med de flesta av mina målningar som föreställer något, jag är så van att måla abstrakt så känslan i bilden kommer med automatiskt.

Men jag är en väldigt dålig bildpedagog om jag inte själv gör det jag alltid säger till "mina" barn.

Om du är missnöjd med din bild, fundera på vad du vill uppnå och lägg till det som fattas för att den ska se ut så som du vill. Eller den korfattade versionen: Säg aldrig att bilden blev ful, gör den fin istället.

 

Så vad fattas i min bild?

Mörker! Ja! (syns inte så mycket men bakgrunden är mer gråare)

Nej... Fortfarande inte rätt. Och det är detta som barn oftast har svårt med att fortsätta efter flera "misslyckande", men att arbeta med bild är en process. Det är en teknik som man behöver mycket vägledning i. Det är inte bara att sätta sig med en penna och så kan man, nej det är en kunskap som man tränar fram, en viktig kunskap att kunna arbeta steg för steg för att uppnå ett mål.

Och det är så sjukt att vår kära skolminister inte inser det. 
Fast så går det när man ignorerar forskning och går bara på ideologi

Hursomhelst, så blev min bild klar till slut.

 

Och så bara för att det var så coolt att arbeta med kol och guldfärg så var jag ju tvungen att måla en "vanlig" blomma.

I ett gammalt inlägg från när jag fick min bäbis så hade jag skrivit att den är grymt snygg och att jag nästan funderade på att inte pimpa den...

Det höll inte längre.



Min fina bäbis är nu finaste fina bäbis!

Och nej, det är inget speciellt vintertema, jag råkar bara tycka att snöflingor och stjärnor är det finaste som finns.
Det bästa av allt är de blingar också, hittade glitterklistermärken.

Bling bling, min bäbis är så fin ^^

Jag skulle förblinda världen, ta den med storm. Jag skulle bli nånting, vad spelade inte så stor roll. Jag var ämmad för något stort. Nej jag var något stort. Det enda i sitt slag. Jag skulle förändra världen med min konst. Jag var den enda som syntes när vi stod på scenen och jag var självklar som huvudrollen. Jag skulle armbåga mig fram i världen, sikta uppåt och sparka neråt. Aldrig vara nöjd försen jag var på toppen för det var där jag hörde hemma.

Men det blev inte så.

Jag blev lärare istället. Vad var det som hände?

(fast jag tar världen med storm, små bitar i taget)

---

Jag hittade den här texten i en gammal dagbok (eller ja, från förra året) den är gullig och förtjänar en lite extra uppmärksamhet :) När jag var liten (yngre?) var jag besatt av teater och att skriva dikter. Och jag kände precis så där. Jag var någonting stort och var på väg att bli större.

Ja, vad var det som hände egentligen?

Inte så mycket just nu, men det ska komma upp fler tavlor och ja det är min gitarr som ville vara med på ett hörn. Jag vet inte riktigt om jag ska ha tavlor ända ner till golvet. Jag tror det blir fint.

Eller?

Taadaaa!

Nu har jag slösat bort tre timmar av mitt liv genom att förskaffa mig en design som jag inte är nöjd med!
Jaaa vad bra! Vad meningsfullt.

Anyway. Det är ju inte helt bortkastat. Lite snyggt är det väll? Jag vet åtminstånde nu hur jag vill ha det så jag kan ordna till det sen någon gång. Det är dock way för lite bilder på mig. Jag vill ha en header med massor av egobilder på mig jaa.

Som förstasidan av min bild portfolio


En sån header! jaaa med bara jag. Jag jag jag jag jag jag jag.

Awesome.

Och lite fjärilar, jag gillar fjärilar.

Nu ska jag fortsätta göra inget vettigt, eller besöka min bror och spela tvspel resten av dagen. Jag har inte riktigt bestämt mig än.