Life of an Åkerspöke

Oh nej vad jag har dragit ut på att skriva det här inlägget.

 

Sammanfattning alltså då av köpstopp mars 2012: 

Det började bra, första veckan 400 kr och inget fuskande. Andra veckan 500 kr och lite smått fuskande. 
Sen blev jag magsjuk och sket i allt matplanerande. Jag var bara glad om jag fick i mig mat så jag köpte precis det jag var sugen på och inget annat. 
Sen var jag en arrangör för ett evenemang som var planerat sedan länge, så de hade jag planerat redan innan att det fick jag handla till. Dock skenade pengarna iväg ändå för vi skulle äta något när vi var på plats och jag behövde nytt smink och associarer och så vidare. 

Väldigt mycket fusk.

 

Men i det stora hela så var det ändå ett relativt lyckat projekt. Jag fick mig en tankeställare. I början var det lätt och till och med lite roligt. Jag brukade ju säga att jag ibland kan sakna den tiden så jag inte hade några pengar alls. Då jag och min dåvarande sambo skulle klara oss på hans lön på ca 12000. 
Det var ju så bekymmersfritt brukade jag resonera, man behövde inte bry sig om saker som kostade pengar för man hade ändå inte råd med dem.

 

Och så kände jag de första två veckorna, det var lätt och till och med lite roligt att hushålla med pengar. 
Men sen kom verkligheten tillbaka. Och gud vad less jag var efter två veckor!
Inte kunna köpa precis den maten jag ville ha precis just då. Inte följa med på spontangrejor som krävdes att jag gick ifrån min matlådesystem och så vidare. 
Och shoppingabstinensen!

 

Den ska vi inte prata om... 
Eller jo det är ju det vi ska! Det är ju den jag vill komma ifrån. 
Damn vad komplicerat allt blev.

Hur ska jag kunna vara en fashionista (eller fatshionista som jag nyss lärt mig att det heter) och sammtidigt vara miljömedveten och stå emot det avskyvärda slit och släng komsumtionshetsen?

 

Fast lite har fastnat. Jag klickar inte längre hem massor av plagg från tradera som ändå inte kommer bli så mycket använt. Jag kikar och så suckar jag och stänger ner sidan.

Jag funderar på att gå genom min garderob och skriva ner vad det är för slags plagg jag egentligen behöver mer av. Till exempel shorts vet jag att jag behöver. Och bara köpa sånt som behövs förnyas.

 

Men ja, jag har lärt mig två saker. Jag måste sluta se tillbaka på tiden då jag var fattig som en positiv sak. Jag var nybliven sambo och nykär, klart att det var en fantastisk tid! Det var inte på grund av att vi var fattiga som gjorde den fantastisk. För att vara fattig suger. 
Jag börjar tänka före innan inköp om jag verkligen behöver plagget/väskan/skor. 
Från och med ny får jag se shoppande som en investering, inte ett tidsfördriv.

 

Om jag ska köra igen någon gång?

Ja så klart! Nästa gång jag har glömt hur jobbigt det är att vara fattig.

Nu har det gått två veckor av den här köpstoppsgrejen. Jag började ju lite optimistiskt med en plan om 400 kr i veckan. 
Det fick jag ändra till 500 kr. Inte för att jag nödvändigtvis var tvungen, det kan jag erkänna. 
Jag kanske hade klarat mig ändå. Men det kom så många plötsliga utgifter som lunch på stan med kollegorna. 
Jaja, vissa saker kanske jag kunde ha valt bort. Fast meningen är ju inte att jag ska sluta leva. 

Meningen var att jag skulle börja tänka på hur mycket onödigt jag slänger iväg pengar på. Och det har ju lyckats definitivt. Fast det har också medfört att jag skjutit upp saker som jag ändå skulle köpa. 

Som en router som jag behöver, har två datorer och snart kanske en tablet. Det funkar inte med sladdar. Nya gympaskor, böcker från bokmässan, och massor av andra saker som jag vill ha eller behöver. Jag vet inte hur jag ska ändra på det. 

Ärligt behöver jag inte de sakerna. Men samtidigt så behöver jag ju dem. För att leva det livet jag har. Jag vill ju inte sluta gymma. Jag vill inte sluta läsa böcker. Och jag gillar teknik.

Och en massa andra saker.

 

Äsch, det är två veckor kvar. Jag kanske hinner fundera ut något sätt att kompromissa värderingar med sunt leverne med dekadentlivsstil.

 

Idag var jag nere i Knalleland. (De som läser som är från Sandviken/Gävle, tänk Valbo, fast utomhus och lite större). 

Skulle handla lite saker inför ett event som jag är med och arrangerar. (lite dumt att dra sig ur det bara för att jag råkade planera in en köpstoppsmånad). Jag kände innan jag gick in en litet sug i magen och en lätt pirr i fingrar och armar. Lite så där som när jag inte har rökt på fyra veckor och någon räcker över en cigg.

 

Jag är seriöst sjuk. Jag behöver vård.

 

Men det var svårt att bara handla till bara den grejen jag skulle handla för, hittade en massa saker som jag "behöver". Speciellt på pysselavdelningen. Lite nya papper, lite nya penslar, lite färger... "ÅH glitterpennor!" 

Nä, detta med att "leka fattig" är nog det bästa jag gjort. Så nyttigt för mig.

 

Idag har jag syndat dock. Jag hängde med mina kollegor och åt thaimat ute! 
79 kr bortkastade på en helt fantastisk lunch, okej lite värt det. 

Efter "stor"handlandet igår (tog ut 400 kr igår och passade på att handla för att jag skulle slippa handla idag). Och dagens lunch, så har jag 232 kr kvar. 

Och ett hundra behöver jag för att ta mig till Hillared i helgen. Vi får se, det ordnar sig nog. 
Jag har frysen full av fryssaker så jag ska nog klara resten av veckan på 132 kr.

Fast ändå inte.

 

Jag har glassat runt i min nya vårkappa som jag köpte någon gång i mitten av januari (superrea). 
Det känns lite som om jag precis köpt något nytt. Jag struttar runt lite löjligt småglad och speglar mig när jag får chansen.

 

Min shoppingabstinens har lättat lite.

 

Patetisk egentligen, hur blev jag sån här?

Fast vänta lite nu. Jag stryker den där sista kommentaren!  

Jag ÄLSKAR kläder och jag ÄLSKAR smink och allt som har med att klä upp mig att göra. 
Jag älskar det för att det är ett sätt att uttrycka mig på. Varje festsminkning, om den så är Punk eller goth eller helt vanlig mainstreem, ger mig samma känsla som när jag målar en tavla. 
Och när jag väljer ut outfits och matchar dem med smycken och väskor, det är samma sak! 
Idag är jag punk, idag är jag rockbohem, idag är jag kulturpretto (som min födelsedagsoutfit blev kallad).

Idag är jag precis vad jag vill vara. Pga kläderna. Det är estetiskt och det är konstnärligt.

 

Inte alls patetiskt.

Det är ju inte så att jag skulle dra mig för att gå till affären i min onepiece och tofflor (japp, har jag gjort några gånger). Jag har gått till jobbet i nedfläckade för stora mysbyxor och en kofta (flera gånger).

Jag är inte rädd för att vara ful. Jag är inte besatt av kläder och shopping för att jag känner ett krav att vara snygg och moderiktig. 
Det är bara ett intresse, som jag älskar.

Det är en sorts konst. Egentligen.

Lördag idag.

 

Den här grejen känns mer och mer ogenomtänkt. Jag mår lite dåligt faktiskt. 
Inte kunna köpa det jag vill ha och när jag vill ha det. Det är så svårt att vara spontan. 
En kompis vill umgås och jag oroar mig för pengar.

 

Vi hälsar på varandra väldigt ofta, så vi har en outsagd deal att när vi är hemma hos mig står jag för maten och när jag är hemma hos henne så står hon för maten. Det jämnar liksom ut sig. 
Nu har jag lite smått ångest. Meningen är ju inte att jag ska sluta leva mitt liv, men jag vill inte ge upp så här redan den första veckan. 

Det blir nog en djupdykning ner i frysen, tur att man inte har kräsna vänner. 

 

160 kr kvar tills måndag. Ska försöka få ihop något storkok på söndag som täcker matlådeproblemet för måndag, tisdag och torsdag.

 

Jag funderar lite smått om jag var lite väl optimistisk med 400krs gränsen. Visst jag skulle fixa maten med de resterande. Men allt börjar ta slut! Toapapper, balsam, tandkräm osv. Mjea, antagligen får jag erkänna att jag  klantade mig eller så får jag försöka få tag på pengar på något annat sätt.

 

Någon som vill köpa en mössa?

Nope, inget onödigt shoppande än. 

Och jag "stor"handlade igår. 144 kr för mat i tre dagar.

 

Nu har jag 226 kr kvar som ska räcka lördag och söndag (för jag har planerat mat till fredag kväll).

 

Det är ganska svårt att lämna invanda rutiner. Eller inte rutiner, men det där att man går på stan och "ska bara kika in en sväng". Ska bara kolla om det kommit något nytt i favoritaffären. Det är svårt att låta bli.

Mycket svårare än vad jag trodde det skulle vara. Jag känner mig sur och grinig också. För att jag kanske missar något bra inbillar jag mig.

 

 

Förstår inte riktigt varför det är så svårt. Det är ju bara att låta bli att köpa saker?

Det är nog precis därför jag behöver det här.

Jag har funderat lite mer på den här grejen med Kommersialismfri månad

Och jag vill förtydliga några saker.

Reglerna är enkla, inget shoppande och inget onödigt matinköp.

Men två vänner har kommenterat två problem.
1 om man hittar en vettig regnjacka till sin dotter, som hon behöver. Är det okej?

Det måste ju vara okej, eller? Menar eventuella barn eller andra ska inte behöva "lida" för det här.

2 om man redan har en livstil som matchar med kriterierna?

Vill du delta så delta under dina förutsättningar. Kan du offra något som kanske är liiite onödigt. Fast du redan lever klimatsmart och sparsamt, så do it!


Helt enkelt. Kör efter dina förutsättningar.

Jag tänkte göra så här att jag ska försöka leva på ca 400 kr i veckan som ska gå till mat.
(räkningar och busskort och sånt tänkte jag inte räkna med utan betala uthöver det).

Jag tar ut pengar varje måndag och lämnar övrig tid kontokortet hemma.
Jag ställer in mitt kostnadsskydd på telefonen till 150 kr (istället för 300 som tidigare)

Om det är något jag vill köpa som är lite extra (som alkohol till en fest den 17:e) så får jag ta av eventuellt överskott från förra veckan. Ciggaretter är alltså uteslutet. Men jag känner att jag kan utesluta det eftersom jag i nästan tre års tid nu bara rökt i perioder, så jag vet att jag fixar att hålla upp en månad.

Men känner du att du inte kan dra in på cigg, så avskräcks inte. Få in det i din veckobudget bara. (eller ta detta som ett tillfälle att sluta!).

Men redan nu har det blivit lite knepigt. Fick ett brev om ett PAP-test som kommer hundra kr. Ska jag räkna med det i budgeten eller ska jag räkna det som en räkning?

Men något oklart?
Kommentera gärna om frågor/spartips/peppning eller skriv om det i eran egen blogg!



_______________________________________

Dag 1

(istället för att skriva ett helt nytt inlägg).

Jag hade tappat mitt busskort upptäckte jag, lite surt för jag hade en vecka kvar på det.
Men jag fick skjuts ner till stan istället för att köpa en kontantbiljett ner till stan.
Vilket var rätt skönt.

Men jag har redan syndat!
Jag kanske råkade köpa ett busskortsomslag sammtidigt. Ett svart med fjärilar på.
Jag pallar inte med att ha ett tråkigt ljusblått omslag (som var gratis). Men så onödigt!

Men men...

Dagens kostnad 29 kr. 371 kr kvar!

(jag ser det inte riktigt som fusk att använda mat som man redan har i frysen/kylen. Det där om vilka förutsättningar man har, så dagens matkostnad 0 kr).

Okej, jag tänkte starta en utmaning här nu. Förr i tiden var jag väldigt engagerad i miljöfrågor och äcklet inför konsumtionen var väldigt närvarande. Men det var enkelt att leva utan shopping när jag var fattig. Nu när jag har en halvvettig lön känner jag att jag har glidit ifrån mina värderingar rätt mycket.
Jag saknar ibland lite den tiden då jag fick tänka både en och två och ibland tre gånger om jag verkligen skulle köpa den där väskan för mina sista pengar. Och varje sko var en investering.

Så...

I mars månad ska jag inte shoppa något onödigt alls!

Inga kläder, inga skor, inga väskor, inget nytt garn. Ingenting!

Detta innebär också mat. Endast planerade inköp och endast det jag verkligen behöver. Dvs inget godis eller annat "kvällsfika". (vilket också innebär ciggaretter, som jag har ett livslångt av och tillförhållande med).


Who is with me!?