Life of an Åkerspöke

Mina eksem bråkar med mig.

(atopisk dermatit som är medicinska för "vi har ingen aning om vad som är fel på dig, men vi vet att du inte har psoriasis")

Det som hjälper bäst är om jag solar.

Om jag solar får jag soleksem...




.....

Min hud är buggig.

 

Jag var sjuk förra veckan. Lite så där oväntat och oförberett.

 

Först hade jag feber och muskelvärk. Taadaa instant influensa trodde jag.

Men jag blev lurad, sjukheten var en maskerad magsjuka!

 

Tillbringade större delen av tisdagen på toaletten. På onsdagen mådde jag rätt bra på dagen, men om sanningen ska fram så när jag lägger sig ner på toalettgolvet, för att jag inte orkar gå tillbaka till sängen för att vänta på nästa tur, och jag orkar inte sitta upp, så kanske man inte mår riktigt bra ändå.

Om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så här i efterhand.

 

Senare på kvällen blev jag akut dålig igen, värre än innan. Och jag började tro att jag var döende på riktigt.

Alltså, jag är en sån där som inte gärna vill vara sjuk så jag förnekar det in i det sista. Men när jag nått insikt om att jag är sjuk så är jag övertygad om att jag är döende.

 

Logiskt!

 

anyway, men jag blev seriöst dålig. Värre än innan. Och allt kändes hopplöst tills jag någon gång mitt i natten  fick jag för mig att jag skulle äta salt. Alltså äta rent salt. Jag var väldigt borta vid det laget och desperat efter att få sova.

Och helt plötsligt blev jag bättre!

 

Jag kunde behålla vätska och piggnade på mig lite och på torsdagskvällen kände jag mig rätt pigg.

Under torsdagen gick jag upp ett av de tre kilona som jag gick ner genom att bara dricka vätskeersättning.

 

Bara att min mamma hade tjatat om vätskeersättning redan i tisdags morse... Som jag tyckte var onödigt och inget som jag behövde, för jag skulle ju vara bättre snart.

 

Ja hon påpekade det senare. Att om jag hade druckit vätskeersättning på en gång hade jag mått bättre. 
Ett par gånger.

 

= onepiece och tre täcken i soffan

Igår när jag var i affären så stirrade två barn på mig, och de vägrade flytta på sig när jag försöker artigt hinta om att jag försökte komma förbi.

 

Jag är rätt van vid att barn stirrar, men nu stirrade de extra mycket.

 

Sen när jag kom ut ur affären kom jag på varför.

 

 

Javisstja! Jag har grönt hår igen.

Hade sort of glömt bort det.

Idag ska jag på piratfest! Yeay! 
Temafester måste vara de bästa festerna. 

Men det är lite roligt att jag ska på fest med mina nördkompisar nu och om en månad ska jag på en tema nörd-fest. 
Som är ironisk nördigt. 

 

Fast först ska jag på gymmet och styrketräna. Jag försöker tra ner på träningen så jag får maximalt med vila mellan. 
Men det är lite svårt att få ihop med schema och när jag har lust att träna. Men men idag bär det iväg igen.

Jag missade ju melodifestivalen på grund av rent ointresse. 

Men jag var tvungen att kolla upp vad det där med Björns låt efter att ett barn klagade på den om och om igen. 

Han hade fått den på hjärnan så han citerade den om och om igen, och han blev mer och mer irriterad på den för varje gång.

 

Så hysterisk roligt. "men sluta sjung på den då om den är dålig" "Men jag KAN INTE!!" "haha du har fått den på hjärnan, tänk på en annan låt" "går inte :("

 

Men ja, jag var tvungen att kolla upp den. Och..

 

Seriöst?

 

Hahaha jag kan inte sluta lyssna på den, för den är så dålig.

 

Han citerar en kass dikt samtidigt som en tjej sjunger en enformig refräng. En blond och storbystad tjej som inte alls matchar Ranelids uppenbarelse. Hade make more sense om det hade varit en gubbe som sjungit refrängen.

Somnade runt ett.
Vaknade en gång klockan fem, för jag hade lagt mig på min arm så den somnade. 

Vaknade en gång klockan åtta för den andre armen hade somnat. 

Sen vaknade jag igen runt nio och kunde inte somna om. 
Och detta var en bra natt med nästan 8 timmars sömn. De senaste nätterna har jag inte kunnat sovit mer än 5-6 timmar.

 

Är inne i en sån där period som jag har svårt att sova igen. Eller jag har svårt att somna, jag har aldrig svårt att sova när jag väll sover numer. Just insomningen är ett problem. 
Att bara ta sig till sängen är också ett problem. Jag kan inte sätta hjärnan i sleepmode riktigt. 
Så jag är vaken för sent, jag vaknar för tidigt och jag sover för lite. 

Sömnlöshet = ångest = sitta uppe och känna sig stressad = sömnlöshet = ångest = sitta uppe och känna sig stressad = sömnlöshet =ångest = sitta uppe och känna sig stressad = sömnlöshet. 

Insomni is a bitch. 

Jag har hört att om man lutar fram hakan när man posar på bild så ser man självsäker och självständig ut.

"jag är cool nu"

 

 

Och om man lutar ner pannan så ser man liten (som i försvarslös liten flicka som är ett lätt byte) och porrig ut (det där med liten försvarslös).

 

"Jag är försvarslös nu"

Eller så kan man hålla huvudet rakt och titta lite snett.

"Jag låtsas vara mig själv"

 

 

Jag är varm och jag fryser. Jag snorar och jag är trött. Och min astma får små utfall.

 

Förkylning?

 

Nej, pollensäsongen har börjat!

 

Och så har jag noll inspiration till att skriva blogginlägg. 
Jag jobbar, jag snorar, jag sover dåligt, jag tränar och jag stör mig på folk.

 

Same old, same old.

Två ägg, salt och majonäs och te

 

Och en pytteportion av kycklinggryta för att jag var panikhungrig nu när jag vaknade. Dagen efter att jag tränat är jag alltid panikhungrig på morgonen. Aldrig annars. Lite roligt hur kroppen fungerar.

 

Jag äter som en gris, jag går upp i vikt och styrketränar som en galning och ändå frågar folk om jag gått ner i vikt. Det där med bulkning är rolig. Poängen med att "äta som en gris" är att inte hamna på ett kaloriunderskott, om man gör det får kroppen panik och tar energi från fett. 

Men är det inte det du vill? Är inte det en bra sak att bli smal? 

Nej! Jag vill bli stark! 
Om jag ger kroppen lika mycket energi som den gör av med på gymmet så får inte kroppen panik. För att bygga muskler är jobbigt för kroppen, och är kroppen i ett "panikmode" där varje liten energi ska vara till nytta så bygger inte kroppen muskler effektivt. När kroppen får gott om mat så kan den bygga muskler i lugn och ro.

 

Men går man inte upp i fett och i muskelmassa om man vräker i sig mat så där? 
Det beror på vilken mat man vräker i sig. 

Hade jag vräkt i mig bröd med sylt eller något annat superkolhydratrikt till frukost, så hade jag gått upp i fett också. Det är lite överkurs om varför man går upp i vikt då, men det har med insulinet och att göra. 
Istället äter jag ägg, ägg med bacon, ägg med majonäs, ägg med ost. Ägg ägg ägg. 

Eller youghurt är en annan favorit frukost. Den osötade ryska eller turkiska youghurten, med lite bär eller krossade nötter i. (dock är innehåller nötter mycket kolhydrater, så bara en handfull om dan).

Nu har det gått två veckor av den här köpstoppsgrejen. Jag började ju lite optimistiskt med en plan om 400 kr i veckan. 
Det fick jag ändra till 500 kr. Inte för att jag nödvändigtvis var tvungen, det kan jag erkänna. 
Jag kanske hade klarat mig ändå. Men det kom så många plötsliga utgifter som lunch på stan med kollegorna. 
Jaja, vissa saker kanske jag kunde ha valt bort. Fast meningen är ju inte att jag ska sluta leva. 

Meningen var att jag skulle börja tänka på hur mycket onödigt jag slänger iväg pengar på. Och det har ju lyckats definitivt. Fast det har också medfört att jag skjutit upp saker som jag ändå skulle köpa. 

Som en router som jag behöver, har två datorer och snart kanske en tablet. Det funkar inte med sladdar. Nya gympaskor, böcker från bokmässan, och massor av andra saker som jag vill ha eller behöver. Jag vet inte hur jag ska ändra på det. 

Ärligt behöver jag inte de sakerna. Men samtidigt så behöver jag ju dem. För att leva det livet jag har. Jag vill ju inte sluta gymma. Jag vill inte sluta läsa böcker. Och jag gillar teknik.

Och en massa andra saker.

 

Äsch, det är två veckor kvar. Jag kanske hinner fundera ut något sätt att kompromissa värderingar med sunt leverne med dekadentlivsstil.

 

Idag.

Ibland har jag, orkar inte vara snygg-dag. Idag när jag skulle plocka ihop kläder för att hälsa på Isabelle och jag tog tag i mina mysbyxor och tänke.

Nä... Jag orkar inte vara ful idag! 

Jag är alltid sunkigt klädd på jobbet och när jag kommer hem. Och när jag träffar kompisar på stan bara för en fika. 
Nä. Idag ska jag vara snygg.

 

Okejdå, kanske inte så mycket skillnad mot hur jag annars ser ut. Men jag känner mig snyggare. 


Sen försökte jag få en bild där jag 1 posar snyggt 2 min tatuering syns 3 ser lite så där rockigt nonchalant som om det är helt naturligt att stå så där.

 

 

Funkade så där bra. 
Himla dum placering av en tatuering i egopicssyfte.

Igen... 


Är du helt säker på att det är det här du vill nu?
Du tänker inte vända tillbaka halvägs nu? Igen. 

Alltså, det är klart att du alltid är välkommen.

 

Men, tänk efter nu. För din skull. Är du helt säker nu?

Det blev ingen styrketräning igår för en Isabelle ville ha sällskap istället. 

Meningen är att jag ska iväg idag innan jobbet men jag har sovit apa inatt. 


Men men, bara att ta tag i det. 

Denna vecka har varit jättedålig träningsmässigt sett. 

Zumba i onsdags, och träning idag. Sen ska jag iväg på lördag och söndag. 

eventuellt kan jag försöka klämma in ett konditionspass hemma på söndag när kommit hem. 


Men hatar sånt här. All planering bara försvinner. Bla bla bla ångest ångest ångest (eller kanske mer irritation/rastlöshet än ångest). 

 

Den här låten...

 

BOOM! 
90-talet kom tillbaka och gav mig en käftsmäll. 

Mellanstadiet/högstadiet, snaggat hår (japp det hade jag, jag tyckte det var fint med spikes), blå hårmascara. Färger som inte matchade. 


Allt kom tillbaka, på en och samma gång. 

Inte okej...

Do it youreself-kit!

 

Bah, inte alls do it youre self. Det är ett skämt att kalla det "your own art". Det är förutbestämt hur det ska se ut. Det finns bara material nog till att den ska se precis ut som på bilden, dessutom är just denna färdigklipp så det finns ingen som helst möjlighet till varation. 
På baksidan finns det till och med en detaljerad beskrivning om exakt hur man gör. 

Så inte ens det pedagogiska i att tänka självständigt och utforska sig fram finns kvar. 

Finns inget kreativt värde i sånt här, man kan lika gärna köpa ett färdigt gosedjur.

Idag ska vi iväg till något som en kollega döpte om till Pinnskogen.

Vi ska bygga kojor och vi ska ha en tävling om vem som bygger den högaste grejen av pinnar. 


Kommer bli awesome, hoppas vädret är med oss bara. 

 

Har pyttelite dåligt samvete för en annan avdelning behövde "låna" en av oss idag, men det var ingen som ville gå över. För vi har planerat så mycket roligt! Damn... Jag vill ju bygga kojor! 

Alla är så pepp på det här och framförallt jag. 
Jag är så trött ibland på att när man har planerat något roligt så måste jag gå och göra något annat. 
För att någon annan har bestämt att det där inte är så viktigt. Menar inte just det här, men det händer lite då och då. Att man rycks upp från den aktiviteten man håller på med för att nu har någon annan bestämt att nu finns det ett hål för planering. 

Eller är det bara jag som råkar ut för sånt?

 

Iallafall, igår när en kollegan från avdelningen behövde låna frågade om vilken som kommer över. Vi drog ut lite på svaret, för alla var inte närvarande och ingen av oss som var där var speciellt sugen på att gå dit. (Seriöst, vi ska ju bygga kojor och leka i skogen. Awesome liksom) Så vi sa att vi ska prata med de andra och så får vi se vem det är som kommer över. 

Han gick iväg och allt var bra. Men sen kom en annan kollega in och undrade varför en kollega (från den avdelningen som behövde låna, fast inte den som nyss varit inne och frågat, utan en annan) kom och frågade Varför vill inte ni låna ut någon till oss?

Jag förstår inte varför man gör så där? Varför hoppar man på någon på det sättet. 
Är bara så otroligt onödigt och skapar en dålig stämning. 
Ingen blir glad över att bli ställd på väggen, speciellt inte någon som inte alls har varit med och pratat om saken. 
Han som kom in visste ju ingenting av vad vi sagt. Och dessutom hadde vi inte alls sagt att vi inte skulle låna ut någon, bara att vi skulle prata med andra i arbetslaget om vem. 

 

Så onödigt... Är det för att man vill ha bråk som man gör en sån grej?

Solen skiner och dammet från torr sand som yr upp runt fötterna. Barnen springer runt och tjatar om att vara utomhus utan jacka. 

Jag har fantastiska bubblande vårkänslor. Tills jag tittar ner på mina fötter.

 

Jag saknar att ha shorts och sandaler!

Har haft ett ganska långt samtal med en kompis nu om det här med samhället och övervikt. Till slut handlade det om att vi är säkert mycket friskare än många som väger mycket mycket mindre. För vi tränar regelbundet. 

Och det är ju det som är grejen. Hälsa handlar egentligen väldigt sällan om vikt, utan om livsstil. 

Men jag blir lite ställd när folk pratar om magoperationer. Speciellt personer som är mindre än mig.
Jag känner inte igen mig i det de beskriver, att de har ont och att de är sjuka. Hur kan jag inte vara sjuk? 

Visst jag skrev ju några rader upp att det handlar om livsstil. Jag tränar mellan tre och fem dar i veckan, klart att jag mår fantastiskt! 
Klart att jag inte upplever kroppen som tung när jag styrketränat två dar i veckan i snart ett år. Jag har ju massor av muskler som bär runt på kroppen. 

Men när jag vägde som mest och inte hade tränat något på flera år, inte ens då hade jag ont! Okej fine, jag tyckte att kroppen var tung och det var lite jobbigt att bära tunga påsar/väskor långa sträckor. Eller att gå runt en hel dag. Det var jobbigt när jag vägde 30 kilo mer än idag och var helt otränad. Men jag mådde inte dåligt och jag gick inte runt och hade ont.


Det ända hälsoproblemet som kan relateras till min övervikt är att jag har liiiiite högt blodtryck. Fast å andra sidan så ligger det i släkten, både på mammas och pappas sida så jag hade lika gärnat kunnat ha det om jag varit smal hela mitt liv. Och det är inte ens över gränsen för vad som är normalt. Det bara ligger precis under den gränsen. 

Också har jag astma då. Fast det får man inte för att man är tjock, men det kan förvärras när man är tjock. För att man kan få fettansamlingar kring lungorna som påverkar lungkapaciteten (fast det kan man ha som smal också om man äter onyttig mat. För fett lägger sig inte alltid utanpå kroppen, det lägger sig liksom inne i kroppen också. Igen det där om att det är livsstilen som avgör om man är hälsosamt, inte vikten). 

Men minst ett konditionspass i veckan och taadaa, jag behöver inte min bricanyl 
(förutom när jag kanske råkar röka lite grann, euhm..).

 

Men nu kommer jag bort från ämnet. Varför är jag inte sjuk? 
Hela samhället skriker åt mig att jag borde vara döende nu. 
Varje gång jag är hos läkaren, oavsett om varför jag söker dig är det en plågsam utelämnande process jag måste ta mig genom där det mesta handlar om hur fet jag är. 
Att jag mår bra, att alla mina värden mår bra, att jag tränar regelbundet, att jag har ett fantastiskt immunförsvar spelar liksom ingen roll. För jag har ett BMI på 43. Jag är sjuklig, tydligen. 

Alltså jag skojar inte. Jag är så van vid det så jag reflekterar inte över det. Men egentligen är det sjukt när jag behöver påfyllning på min kortisonsalva (medfödd atopisk dermatit) så får jag en föreläsning om vikten. 
Vad har mina eksem med vikten att göra? 

De enda läkare som jag har upplevt som inte har pratat om min vikt är den specialistläkaren jag gick hos förut när mina eksem exploderade jag jag fick gå på behandling två dar i veckan. 
Och en som skulle undersöka min migrän. (för en massa år sedan). 

Som om de vill att jag ska vara sjuk. Eller inte vill, vill är fel ord. Men som om jag borde vara det och därför tycker de att jag är det. 



Så varför är jag inte sjuk?
Speciellt när folk som är mindre än mig tydligen är i behov av en magoperation. 

Hur blev jag det här oförklariga medicinska fenomenet som säger emot allting som samhället har lärt oss?

 

Jag har faktiskt blivit erbjuden magoperation, men jag har alltid känt att det varit ett sånt stort och läskigt steg att jag tackat nej. Jag tränar hellre som en galning än sövs ner och blir skuren i.

Så kan man lyssna på Kings of Leon 

Idag var jag nere i Knalleland. (De som läser som är från Sandviken/Gävle, tänk Valbo, fast utomhus och lite större). 

Skulle handla lite saker inför ett event som jag är med och arrangerar. (lite dumt att dra sig ur det bara för att jag råkade planera in en köpstoppsmånad). Jag kände innan jag gick in en litet sug i magen och en lätt pirr i fingrar och armar. Lite så där som när jag inte har rökt på fyra veckor och någon räcker över en cigg.

 

Jag är seriöst sjuk. Jag behöver vård.

 

Men det var svårt att bara handla till bara den grejen jag skulle handla för, hittade en massa saker som jag "behöver". Speciellt på pysselavdelningen. Lite nya papper, lite nya penslar, lite färger... "ÅH glitterpennor!" 

Nä, detta med att "leka fattig" är nog det bästa jag gjort. Så nyttigt för mig.

 

Idag har jag syndat dock. Jag hängde med mina kollegor och åt thaimat ute! 
79 kr bortkastade på en helt fantastisk lunch, okej lite värt det. 

Efter "stor"handlandet igår (tog ut 400 kr igår och passade på att handla för att jag skulle slippa handla idag). Och dagens lunch, så har jag 232 kr kvar. 

Och ett hundra behöver jag för att ta mig till Hillared i helgen. Vi får se, det ordnar sig nog. 
Jag har frysen full av fryssaker så jag ska nog klara resten av veckan på 132 kr.

Tröttast.

 

 

Fast nu så här vid halv tio börjar jag kvickna till.

Imorse var jag tvungen att offra min sovmorgon för en förläsning om läroplanen och skollagen.

 

Inte jättevärt. 

Min nya bakgrundsbild till datorn.

Appropå att det krävs mycket kunskap i pedagogik, för att kunna vara så där spontan och naturligt som jag satsar på att vara. Det finns en blogg som jag inspireras mycket av "En annan du" . En otrolig ögonöppnarperson som skriver om pedagogik. Främst för föräldrar verkar det som, men det funkar på barngrupper också.

Hon skriver om det som jag eftersträvar. Hur man klarar av att tänka pedagogiskt i allt man gör och allt man säger. Precis hela tiden! Vilket synsätt man bör ha och hur man hanterar konflikter genom diskussioner. 
Helt fantastiskt, fast det ger mig prestationsångest. Men på ett bra sätt! 

Jag är inte perfekt och jag är långt ifrån alltid pedagogisk. Men hennes texter får mig att vilja vara det. Det får mig att vilja se en misslyckad situation som en möjlighet, en chans att utvärdera hur jag ska agera nästa gång situationen uppstår.

Jag inser att min senaste inlägg i min nya kategori "Åkerspöke är pedagogisk" är två spontanaktiviter. 

För det är liksom det jag är bäst på. Att vara spontan.

 

Men jag älskar att vara en pedagog, jag älskar att vara pedagogisk. Jag älskar att planera aktiviteter och se barnen utvecklas socialt. Pga det jag gör! 
När de visar upp nya kunskaper efter ett halvt planerat/halvtimproviserad aktivitet.

 

Känslan av att jag kan, jag är duktig på det här är magisk.

 

Men för att vara så här skönt spontan och improvisera krävs det kunskap. Kunskaper i psykologi, barn utveckling, pedagogik, gruppdynamik. Whatever. 
Allt jag gör, allt jag säger, till och med hur jag står och hur jag rör mig måste vara med en pedagogisk tanke.

 

Sen att vara "sig själv" anser jag är pedagogisk. Att visa mänskligt beteende visar att det är helt okej att vara mänsklig. Ibland är jag glad, ibland är jag arg, ibland är jag trött. Ibland flummar jag runt och ibland är jag seriös. Jag tror inte ett dugg på skitsnacket att "man kan inte vara "kompis" med barnen, för då förlorar man auktoritet", barn är inte korkade. De vet mycket väl att när jag har mitt "seriousface" så är det det jag säger som gäller. Och när jag är "kompis" så är jag med och leker/ritar/eller vad som helst. 

Det enda som blir lite jobbigt med att pendla mellan kompis och auktoritär vuxen är att barnen testar mycket mer vad ens gränser går. För det tar ett tag att lära sig skillnaden på kroppspråken. Och ibland fast man vet vart gränsen går så kan man testa lite grann igen, bara för att det kanske går att locka fram kompisdelen hos den vuxne. 

Det är nog det de pratar om, att det är svårt och jobbigt för en själv. Det blir så mycket mindre bråk och diskussioner om man alltid är auktoritär. Men det är inte ett dugg jobbigt för barnen! 
Man är inte dum när man ibland är kompis och när man ibland sätter ner foten. Barnen bara suckar och ger med sig när de upptäcker att idag gick det inte att diskutera fram sin egen vilja. Och sen är det inget mer med det.

 

Nu kanske någon annan tycker att jag har fel. Att min pedagogik är fel och att det inte alls är för ens egen bekvämlighet som man inte vill vara kompis. 
Men så tyck det då, alla har sin egen stil som pedagog.

Men är du helt ärlig mot dig själv?

Igår efter jobbet beslutade jag att strunta i att åka in till gymmet för konditionsträning.

Så jag tränade hemma istället. En timme av dans! 


Jag hade mina halvkiloshantar, satte igång musik och körde hårt.

Efter 20 min var jag svettig och andfådd, jag fattar inte hur jag orkar dansa i flera timmar på krogen.

 

Det var nog den roligaste träningen på länge. 

Denna vecka har jag tränat: 
Onsdag - Vattenzumba 
Torsdag - styrka 
Fredag - kondition.

Nu funderar jag på om det är smartast att styrketräna idag eller imorgon. Tränar jag idag kan jag styrketräna  på måndag (måste vila en dag mellan). Tränar jag imorgon kan jag vila idag och på måndag. 

Bara positivt hur jag än gör!

Fast ändå inte.

 

Jag har glassat runt i min nya vårkappa som jag köpte någon gång i mitten av januari (superrea). 
Det känns lite som om jag precis köpt något nytt. Jag struttar runt lite löjligt småglad och speglar mig när jag får chansen.

 

Min shoppingabstinens har lättat lite.

 

Patetisk egentligen, hur blev jag sån här?

Fast vänta lite nu. Jag stryker den där sista kommentaren!  

Jag ÄLSKAR kläder och jag ÄLSKAR smink och allt som har med att klä upp mig att göra. 
Jag älskar det för att det är ett sätt att uttrycka mig på. Varje festsminkning, om den så är Punk eller goth eller helt vanlig mainstreem, ger mig samma känsla som när jag målar en tavla. 
Och när jag väljer ut outfits och matchar dem med smycken och väskor, det är samma sak! 
Idag är jag punk, idag är jag rockbohem, idag är jag kulturpretto (som min födelsedagsoutfit blev kallad).

Idag är jag precis vad jag vill vara. Pga kläderna. Det är estetiskt och det är konstnärligt.

 

Inte alls patetiskt.

Det är ju inte så att jag skulle dra mig för att gå till affären i min onepiece och tofflor (japp, har jag gjort några gånger). Jag har gått till jobbet i nedfläckade för stora mysbyxor och en kofta (flera gånger).

Jag är inte rädd för att vara ful. Jag är inte besatt av kläder och shopping för att jag känner ett krav att vara snygg och moderiktig. 
Det är bara ett intresse, som jag älskar.

Det är en sorts konst. Egentligen.

Lördag idag.

 

Den här grejen känns mer och mer ogenomtänkt. Jag mår lite dåligt faktiskt. 
Inte kunna köpa det jag vill ha och när jag vill ha det. Det är så svårt att vara spontan. 
En kompis vill umgås och jag oroar mig för pengar.

 

Vi hälsar på varandra väldigt ofta, så vi har en outsagd deal att när vi är hemma hos mig står jag för maten och när jag är hemma hos henne så står hon för maten. Det jämnar liksom ut sig. 
Nu har jag lite smått ångest. Meningen är ju inte att jag ska sluta leva mitt liv, men jag vill inte ge upp så här redan den första veckan. 

Det blir nog en djupdykning ner i frysen, tur att man inte har kräsna vänner. 

 

160 kr kvar tills måndag. Ska försöka få ihop något storkok på söndag som täcker matlådeproblemet för måndag, tisdag och torsdag.

 

Jag funderar lite smått om jag var lite väl optimistisk med 400krs gränsen. Visst jag skulle fixa maten med de resterande. Men allt börjar ta slut! Toapapper, balsam, tandkräm osv. Mjea, antagligen får jag erkänna att jag  klantade mig eller så får jag försöka få tag på pengar på något annat sätt.

 

Någon som vill köpa en mössa?

Två barn hade lite svårt att komma igång med sin lek idag. 
De stod vid klätterställningen och klagade på att de ville gå in.

 

Jag skämtade med dem och rimmade på deras namn.
Nu får jag inte skriva ut namn på barnen här. Men i stil med Zarah den Rara eller Lina den fina.
Men lite häftigare.

Som den ene fick heta något i stil med Den Vilda och den andre Den Hemlige.

 

Jag berättade om att klätterställningen var ett slott och där fanns en skatt.  
Den Vilda och Den Hemlige bodde i skogen och ville ha skatten i slottet. 

Barnen rusade upp i slottet och kom ner med skatten. "nu måste ni springa iväg med skatten, annars kanske vakten kommer och slänger er i fängelsehålan!". De sprang iväg och lekte vilda rövare en stund. 
Efter en lång stund kom de tillbaka och hade tråkigt igen.

 

Men hur går det med ert uppdrag!? Ni måste ju fortfarande gömma er för vakterna! 
Jag berättade att de måste leta upp "Den Vise" och fråga om råd. 

De kom lunkandes tillbaka och sa att "Den Vise" inte förstod vad de pratade om (ett annat barn som lekte en helt annan lek). Innan jag hann improvisera något nytt kom "vakten" och den vilda och den hemlige låtsades slåss.

 

"Jag vill inte leka den där leken!" Sa "vakten" missnöjt. Jag vill vara i samma lag som de om jag ska vara med. 
Jag improviserade fram en historia om hur vakten kom fram till dem och berättade att hon är så trött på att bo i ett slott och hon vill bo skogen istället. Så hon frågade om hon fick vara med de andra på deras äventyr.

 

Och sen sprang de tre iväg för att leta efter nya skatter att tjuva.

"Vad ritar du?" Frågar jag ett barn.

"Det ska bli en djungel!" Säger J och ritar dit en till palm. 

Jag vill också rita! säger jag och sätter mig ner, men jag vill rita en strand.

Jag skissar upp en palm och några förbipasserade utbrister "vaaad fint!" "men varför ritar så du många streck?"

"Jag skissar! Jag ritar samma linje fast på olika sätt och så suddar jag de linjerna jag inte vill ha". "För att se vad som blir snyggast liksom."

Fler sätter sig och ritar. J säger stolt att vi ritar en djungel. Det blir lite prat om skissning, varför det är bra och hur man skissar. Det är viktigt att man ritar löst, så det är lätt att sudda instrurerar jag. 

Jag blir nöjd med mina palmer och fyller i de linjer jag väljer att behålla och skissar fram en strandkant. Jag frågar J vad som fattas på min bild. "ett hus! eller ett tält!"

Jag studerar min teckning och säger "Mmm men kanske en hydda passar bäst". Jag blir avbruten i mina funderingar för ett barn på andra sidan rummet vill ha hjälp med något. När jag reser mig upp säger J igen "eller ett tält!" "jag är bra på att rita tält!".

 

Jag är inte så bra på att rita tält säger jag när jag är på väg tillbaka. Och helt plötsligt drar J till sig min teckning och säger glatt "jag kan rita åt dig".

"ja gör det".

 

Han ritar dit ett tält och jag fortsätter sen med strandlinjen. Jag börjar färglägga teckningen och ett annat barn sätter sig brevid mig. Jag skjuter dit teckningen och frågar om hon vill färglägga den åt mig.

Det vill hon gärna. J säger stolt att tältet blev jättebra.

 

E färlägger och frågar om det ska orange eller gult på solen. Ta både och föreslår jag, så blir det en ny färg. 
E börjar sen med stranden och säger att hon ska använda både guld och gult så blir det en ny färg det också.

 

E tröttnar på att färglägga så jag färglägger klart himlen.

När allt är klart så skriver jag dit våra namn på baksidan. J säger stolt "jag ritade tältet, visst var det ett bra förslag att ha ett tält där?" och E har gått iväg och lekt igen.

 

 

Man får för sig att ens blogg behöver stylas om big time.

Så allt görs för hand. Header, bakgrund och alla färger.

Har jag nämnt att jag inte är så bra på CCS?

Men efter fyra timmar av svordommar, klickande, provande och lite mer svordommar (och tre "NEJ NU SKITER JAG I DET HÄR!").

 

 

 

Så nu är jag nöjd!

Jag håller på och redigerar lite.

 

Så det kommer se lite konstigt ut ett tag.

 

Vad tycks om headern?

 

Jag var inbjuden till en Rosa fest!

Skitkul! Älskar temafester. Problemet var ju bara att jag har ett inbyggt motstånd mot rosa och därför äger jag inget rosa.
Men det är tur att jag har lite talang för det är med att skapa, för helt plötsligt med lite plastblommor, lim och hårspännen ägde jag två gigantiska hårblommor!

 

Steg ett: Köp en plastblomma (eller vad du vill för dekoration), lim och hårspännen.

 

Jag använder snabblim här. Men jag rekommenderar inte att du använder snabblim om du inte är van vid det. Det är kletigt, det fastnar lätt i allt annat än det ska fastna i och det är helt omöjligt att ta bort om man råkar limma fel.

Och för den ovane kan det komma som en chock att snabblim inte alls är speciellt snabbt (förutom när du råkar limma fast fingrarna i varandra, då jävlar då är det snabbt). Så det krävs lite händighet.

Sen rekomenderar jag inte heller det om du ska använda det till tyger för det gör tyget väldigt stelt (och det kan bli väldigt fula vita fläckar).

 

Men annars är faktiskt snabblim väldigt trevligt att använda och är mitt favoritlim till mindre projekt. Men det är efter många svordommar och kastade projekt som jag lärde mig hantera det.

 

Jag har köpt lite bredare spännen eftersom det är väldigt stora blommor som ska limmas på. Vid mindre projekt så kan man använda de där smala (men de är lite krånligt att limma på, men man kan lätt sy/knyta fast saker i dem).

 

När du tar bort plastblommor från "stjälken", så ta inte bort för nära själva blomman. Lämna en liten plutt kvar.

Som jag försökte visa med bilden så sitter blomman fast i stjälken. Tar du bort för nära inpå själva blomman så kommer alla kronbladen att lossna.

Fast om det är en effekt som du vill ha så kör hårt. Men det blir sällan snyggt att limma på varje del var för sig.

 

Jag tyckte bladen var lite trevliga så jag limmade på några blad på en av blommorna.  
Kolla först innan du limmar på hur du vill att dekorationerna ska se ut. Testa gärna lite olika kombinationer.

 

Sen var det där om att snabblim inte är snabbt.

Så jag fixerade hårspännet med de andra hårspännena medans jag väntade på att det skulle torka.

Grejen med snabblim är att det torkar i kontakt med syre. Så när du klämmer ihop saker som ska limmas ihop så kommer det väldigt lite syre mellan matrialen. Det är därför det inte går så snabbt, trots namnet.

Så ha tålamod med det här! När du tror att det är klart så är det antagligen inte det!

Det är lite svårt att beräkna hur lång tid det tar, det beror helt på material och som sagt hur mycket syre som kommer fram till limmet.

 

Men minst en halvtimme.

 

Det jag gillar med snabblim är att det blir kletigt på en gång och matrialen fastnar i varandra på en gång (fast de håller inte ihop försen limmet stelnat helt). Till skillnad från kontaklim som du måste vänta en stund med innan det fastnar i varandra. Det kommer i en flaska med inbyggd pimpett (jättepraktiskt för pyttesmåprojekt, för verkligen små projekt så kan man använda tandpetare och peta dit limmet). Och när det stelnar så blir det stenhård, som plast. 

Tvåkomponentslim är det som är bättre att använda än snabblim, men det är ännu svårare att hantera. Jag använder bara det till saker som jag vet kommer utsättas för påfrestningar.

Det jag inte gillar med snabblim är om du råkar spilla på kläderna så kommer du för alltid ha en stel och vit fläck på kläderna, som du får klippa bort om du vill ha bort den.

Men nu är det klart!

 

Din panik är över, du har en associar som matchar temafesten!

 

 

(och nej, jag tycker fortfarande att rosa är en hemsk färg. Men jag accepterar dens existens)

Använder Photoshape. Jag försökte med photoshop ett tag, men jag fattade inte så mycket. Det här är mycket enklare, fast man jobbar i bara ett lager så man kan inte göra avancerade bilder.
Men för hobbyredigeraren så duger det fint.

Det är det enda jag saknade från photoshop är att man kunde ändra färger genom att använda den där marköringsgrejen. Fast eh, det tror jag att man kan göra i det här programet också, ska bara fatta hur först.