Life of an Åkerspöke

Snart malmö igen. Har stressat med att packa ner allting och sprungit runt och försökt få i mig lite mat samtidigt men nu kan jag chilla med lite te innan bussen går.

Det har varit mycket stress nu de senaste dagarna och det har varit mycket nu som försökt tränga sig in på min Malmövecka. Men NU ska jag ha semester!

Åtminstånde till måndag. Jag gillar Malmö, jag gillar Göteborg också, men Malmö är lite mer "eeey broschan" och softare på något sätt. Göteborg är mer brötigt, välkomnande och gästvänligt förvisso, men brötigt. Malmö är som en småstad fast en storstad fast inte så insträngt.

Stockholm tycker jag inte alls om, ovänligt, kalt och stressigt. Inte alls fint och bra.
Nej Malmö är fint och bra.

Fast jag får nog försöka att se lite extra svensk ut nu med tanke på de senaste skjutningarna.

Snabblunch, snabbsocialisering, snabbtoabesök och snabbfika. 

för att sen gå på ett snabbstudiegruppsmöte och snabbt klara av dagens inlämning.

Vissa dagar verkar inte vara värda att kliva upp ur sängen för..

Tur att jag har ett awesome snabbfika!

japp, de ska läsas och det ska skrivas ner sammanfattningar om jag hittar något som kan vara användbart till vårt examensarbete.

Vilket betyder att jag kommer ha ännu mindre tid att läsa den boken som jag har försökt läst i sex veckor nu buhu.

 dagens.
Tro det eller ej. Men idag är det faktiskt första gången på ett tag som jag har helsvart på mig.
Omg vad händer med mig? Haha

Med bara tre månader kvar av utbildningen så har jag börjat tittat efter jobb. 
Hehe, ja framförhållning? Vad är det? 

Men jag har inte hittat så mycket som varit värt att söka, förvisso har jag bara tittat på just bara fritidspedagog än så länge, tänkte söka på allt som finns där och sen börja söka som förskolklasslärare och resurslärare och sen, ja.. Inte skolrelaterade saker.

 

Jag ska inte gå på soc i Mars!

(kanske februari om det skiter sig lite grann)

Okej, för att kompensera det tidigare emoinlägget där jag gnällde av mig så tänkte jag nu berätta om vad som har hänt den senaste tiden.

Först var det fest hos en fin vän som fyllde år och det var awesome, har inga egentligen bilder därifrån eftersom min mobil var död under tiden. Men det var awesome.
pirathour och frågesport.

Sen hade jag VFU som var awesome. Min slutpraktik och det var på ett helt nytt ställe. Sex underbara veckor där jag inte behövde tänka på skolarbete utan bara få vara en fröken.
Min handledare var jättefin och jag fick ta över alla hennes lektioner, nu hade hon förvisso inte så många men sex veckor av drama och gymnasitik var helt underbart.

Jag är också glad över hur mycket framsteg jag har gjort, jag är inte ett dugg nervös bland barnen, jag känner mig verkligen in controll även om det ibland går lite fel och jag får skicka ut barn ut klassrummet eller får improvisera rätt mycket, men jag känner mig redo.


Och jag får göra pärlarmband på arbetstid som fritidspedagog!
Awesome.

Min handledare tyckte än att jag skulle få hålla en utedag och jag fick helt fria händer.
Så det blev en skattjakt med Pirattema!

Och fina Samir ställde upp som pirat för att göra min äventyrsdag till den mest awesomaste någonsin.

Och sen var det avslutning på vfn och jag fick en jättefin ljushållare av min handledare

Den fina budda-rökelsehållaren tröstshoppade jag samma dag på indiska som hade en halva-reapriset-rea.

Men den finaste presenten var nog att min handledare hade samlat in en massa teckningar från barnen och bundit in de och framsidan hade ett kort på alla ettorna (de som jag hade mest). Så fint och jag blir så sjukt opepp på att gå i skolan nu, jag vill jobba! Jag älskar att vara fritidspedagog, jag vill inte skriva dumma uppgifter.

Man lägger så mycket mental och känslomässig energi i barnen hela tiden, man bråkar med de, medlar, tröstar dem, hjälper dem, leker med dem och så vidare tills man är helt slut, men man får så otroligt mycket tillbaka.

iallafall innan jag blir helt sentimental och tråkig så under de här VFUveckorna så har jag även...



Färgat mitt hår grönt!
Det skulle egentligen bli turkost, men eftersom jag var gulblond innan så blev det mer grönt än blått.

Men grönt är ju fint det också..


The Awesomeness!

Jag har också varit på Ikea och adopterat en blomma!



En sån där känslig blomma som till och med behöver växtnäring då och då. Och den får tydligen inte torka ut.

Jag har redan hållt på att döda den en gång... Haha.
Sen så köpte jag en massa andra saker på Ikea också så klart, som nya kuddar och grytlappar och annat nödvändigt.

Och så har jag så klart den snyggaste te muggen någonsin! vilket jag köpte på myronas för fem kr.



Sen har det varit väldigt mycket Samir på senaste tiden, vilket förvisso är Awesome. För han är på ett sätt min bäste vän, menar vi bodde ihop i över ett år och vi var tillsammans i drygt ett och ett halvt år. Jag kan inte komma ifrån att det är hos han jag känner mig mest som mig själv och att han på något sätt får mig att känna mig trygg, framförallt trygg i mig själv.
Jag är väldigt glad över att vi kan umgås igen utan att vi sliter på varandra och han är helt fantastisk som människa som det inte går att tycka illa om på något sätt.

Men...

Vad händer om en månad? Om en vecka? Imorgon?
När duger inte mitt sällskap längre? När kommer det bli för jobbigt att umgås med mig denna gång då?

Jag tycker illa om att jag tänker så här, jag vill ta allt för vad det är och bara uppskatta att han och jag är bra vänner nu och att allt är bra och fint mellan oss. Men jag är inte en naiv människa, jag vet hur det har gått förut. När dyker det upp någon som är mer intressantare än mig upp?

En del av mig är redan förberedd...

Men nej dåligt att avsluta mitt awesoma inlägg med något negativt. Just nu är allt Awesome och om det inte är Awesome i framtiden så tar jag hand om det då.

så...

Jag har inte bloggat på jättelänge, så jag tänkte att jag först skriver av mig från min emohelg i detta inlägg och sen så skriver jag om vad som har hänt sen senast i ett annat inlägg så jag inte infekterar mina underbara veckor med negativitet. 

Detta har varit en emohelg ja, jag har sovit och gråtit, och sovit och gråtit och sovit lite mer. Sen tröttnade jag på att gråta så jag lagade mat. Sex fina matlådor blev det, hehe jag blir alltid "hushållig" av att vara depprimerad. Även om jag oftast börjar baka ohälsosamma mängder kladdkaka/paj och vräker i mig och som skapar ännu mer ångest som skapar ännu mer chokladbegär som skapar ännu mer ångest.

Men BRYTA ONDA CIRKLAR. Ja! Mitt heligaste mantra och i den andan så lagade jag mat istället.

Och nu börjar jag från fel håll, jag berättar inte varför jag var emo.
Jag har alltid haft sömnstörningar, men de senaste två veckorna har det eskalerat. Jag har varit på vfu nu vilket har resulterat att två dar i veckan har jag varit tvungen att gå upp brutaltidigt, två dar medeltidigt och en dag med sovmorgon (förutom helgen då). Och kvällsmänniska som jag är så påverkar det min väldigt omtåliga och instabila sovrutin som jag ändå har lyckats skapat efter alla dessa år.

Det och att jag har för att inte behöva vakna halv fem på de brutaltidiga dagarna utan "bara" halv sex-sex har jag sovit hos kompisar (mest Samir) och där har man ju så klart varit tvungen att vara social, speciellt om kompisen (som Samir) också varit nattmänniska som man så klart med hellre prata med om allting än sov (jag skyller allt på Samir ;D). Så jag har inte haft någon större kontroll över min sömn de senaste sex veckorna på VFUn och oftast är det ingen problem att göra så någon vecka eller två, jag har tillräckligt rutin för att kunna kompensera det på något sätt.
Men sex veckor var för mycket så min hjärna ballade ur, jag har blivit otroligt sliten av det här och jag har till och med de senaste tre veckorna fått kämpat för att hålla mig vaken så fort jag sitter still (flera samlingar med barnen som jag har fått gått ut från klassrummet för att inte somna, haha det skule vara fint med en fröken som somnar).

Mina sömnstörningar brukar kunna variera från att svårt att somna till att ha svårt att vakna, från att vakna för tidigt eller vakna flera gånger under natten. Denna gång så var det det sista och det var mer extremt än det har varit på flera år, det är inte ens lönt att försöka räkna ut hur många timmars effektiv sömn jag har fått varje natt.

OMG nej nu måste jag sluta innan jag framstår som gnälligast i världen. "oh buhu, jag har svårt att sova och jag somnar hela tiden när jag ska vara vaken medan det finns folk med riktiga problem" Men ja! jag är emo okej, man blir gnällig då ;P.

Men nu i helgen så har jag försökt kompenserat det genom att tvinga mig själv att sova fast jag egentligen skulle ha gått upp när jag vaknat på morgonen och gjort allt för att hindra mig från att sova mitt på dagen.
Och om att gråta så ja, det började i fredags. jag var på väg hem efter min sista VFUdag, skitledsen över att det är slut, för man blir så engagerad i barnen (och för att jag är jävligt less på skolan nu och vill abslolut inte börja skriva på något igen) och det känns verkligen hårt att behöva lämna de bara så där. Men min handledare (och de andra i personalen) gav oss verkligen en fin avslutning, massa fina presenter och tal och mycket beröm och kramar från både personal och barn och.. ja ett fint avslut, kunde inte ha varit bättre.

Hursomhelst så på bussen känner jag hur illamåendet kom och att jag inte kunde fokusera min syn på något (=tyst migrän (ja jag är felbyggd jag får inte huvudvärk av migrän)) så jag försökte sova lite grann och sen framme så släpade jag mig hem och dog i soffan medan jag kämpade för att inte somna, eftersom jag ville inte sabba min plan om att återta kontrollen på sömnen.

Det var faktist det första migränafallet jag har haft sen innan sommaren. Sen på kvällen mådde jag bättre men då fick jag världens deppanfall. Som alltid efter migrän (vilket tydligen ska vara helt normalt efter ett migränanfall) och bara grät tills jag inte orkade gråta något mer och gjorde en äppelpaj. Sen på lördagen mådde jag bättre fysiskt men jag spenderade ändå större delen av förmiddagen med att gråta och på kvällen lagade jag mat. eh.. Och prata med mamma i en timme i telefon om hennes släktforskning (Mamma <3).

Så i morse kändes allt bättre, kände inget större behov av att tvinga mig själv att fortsätta sova när jag vaknade så jag tror jag har stabiliserat mig själv. Även om jag fortfarande drömmer väldigt intensivt. Och jag är fortfarande skitsur på hela världen för att jag fortfarande måste gå i skolan och att jag är ensammast i hela världen för ingen vill umgås med mig och att ingen bryr sig om att fråga hur jag mår.

(att jag själv valt att isolera mig i helgen behöver vi inte nämna och att det är JAG som stänger ute folk från mitt mående för att jag inte vill att folk lägger sig i haha, här ska rullas i självömkan! ja!)

Men förutom det så mår jag bra nu och jag ska försöka ta mig i kragen och skriva den där skiten som ska vara klar i morgon nu (efter min fjärde kopp te för idag)

Jag har skills i återhämtning helt enkelt.
Fast vad mer kan man vänta sig när jag har en grön fläta


(men det är dåligt ljus i lägenheten, den är grönare irl även om jag snart får färga om den semipermanenta färgen)

och rutiga pjymasbyxor.


Och te i mängder?