Min nya bäbis!

Jag måste bara skryta lite för min nya bäbis har kommit!

En överglad Zarah på OK: "HEJ. Jagharettpaketatthämtaut :D"


Dell - Yours is here


Ooohh shiny


Och matt lock.

Nästan så att jag funderar på att inte köpa klistermärken till den... Den är faktiskt grymt snygg.

Första skoldagen.

Eller första skoldagen på terminen.

Det kändes faktiskt okej att vara tillbaka även om de var lite väl mycket information på en gång. Och rätt många överaskningar, jag trodde det bara skulle vara VFU sex veckor och examenarbetet + lite extra uppgifter. Nej nej, det är massor av "lite extra uppgifter", YNK!
Men aja, det ordnar sig nog men jag hade sett fram emot en lite lugnare termin där jag hade kunnat grottat ner mig i examensarbetet och inte tänka på så mycket mer.

Eller så känns det jobbigt bara precis nu för att jag inte är van vid hur det är. Ja så är det nog, det kommer ordna sig.

Men jag har lite smått ångest över att det är sista terminen. Efter det här så ska vi ut och jobba, sånt där som vuxna gör.

Scary shit.

Jag skulle ju, vad hände?

Jag skulle förblinda världen, ta den med storm. Jag skulle bli nånting, vad spelade inte så stor roll. Jag var ämmad för något stort. Nej jag var något stort. Det enda i sitt slag. Jag skulle förändra världen med min konst. Jag var den enda som syntes när vi stod på scenen och jag var självklar som huvudrollen. Jag skulle armbåga mig fram i världen, sikta uppåt och sparka neråt. Aldrig vara nöjd försen jag var på toppen för det var där jag hörde hemma.

Men det blev inte så.

Jag blev lärare istället. Vad var det som hände?

(fast jag tar världen med storm, små bitar i taget)


Jag hittade den här texten i en gammal dagbok (eller ja, från förra året) den är gullig och förtjänar en lite extra uppmärksamhet :) När jag var liten (yngre?) var jag besatt av teater och att skriva dikter. Och jag kände precis så där. Jag var någonting stort och var på väg att bli större.

Ja, vad var det som hände egentligen?

Så här ser min vägg ut föressten.



Inte så mycket just nu, men det ska komma upp fler tavlor och ja det är min gitarr som ville vara med på ett hörn. Jag vet inte riktigt om jag ska ha tavlor ända ner till golvet. Jag tror det blir fint.

Eller?

En bättre dag

Eller en rätt bra dag om jag ska vara ärlig.

Min mobil kom idag! En INQ chat


Den är superawesome! Awesome awesome. Men jag har inte riktigt koll på alla funktioner än men jag hinner nog med det också.

Jag åkte in till skolan idag och träffade Ti och Orietta (och Ellinore en liten stund), satt i bildsalen och målade lite. Det är så lugnande att sitta och pyssla med något om det är måla eller spela något, all ångest bara magiskt försvinner. När jag blir stor så ska jag ha en attaljé där jag kan måla och skapa hur mycket jag vill, kanske ihop med någon annan, som ett skaparkollektiv. Ja! Fint.

Anyway, det blev mat med Lundin som sen följde med upp till Bildsalen och pluggade där istället. Occh nu så pratar jag med Tysken på facebook, det är nice det är sällan han har tid att sitta vid datorn några längre stunder numer så vi pratar inte så ofta. Synd, jag saknar att prata med honom. Men nu pratar vi massor ^^

Och visstja. Jag fick dispens idag så det ordnar sig med CSN och pengar och hyra och jag slipper sova på en parkbänk resten av terminen.

Inte en bra dag.

Fast jag har fått lite gjort idag. Jag har städat ur min garderob och hittat hela kläder som jag kan ge bort.
Sen så hittade jag en massa trasiga kläder som jag måste slänga.

Och så har jag satt upp en ljusstake som är på min tavelvägg (har en vägg som är dedikerad åt tavlor som ska sitta osymetiskt, snyggt faktiskt) och pillar lite grann hemma. Men det känns så totalt värdelöst att hålla på och försöka göra fint här. Så fort jag får jobb och har råd att flytta till en större lägenhet så kommer jag göra det.

Fast, så har jag sagt i tre år nu...

Jag har ingen telefon just nu för min bestämde sig för att "Nä jag tänker inte ladda nu vad du än gör" Jag kan inte ens ladda den via USBn så det är nog mer där det är fel än att det är glapp. Och min nya telefon som skulle ha kommit i måndags syns inte till. Jag är lite paraniod för det har hänt förr att brev har försvunnit från min brevlåda. När jag har sett på morgonen att det varit post när jag varit på väg någonstans men tänkt att jag tar det när jag kommer hem och sen när jag kommit hem så är det borta.
Eller som när en räkning kom ett halvår sent. Så jag är lite orolig nu ja. Tänk om jag inte får någon telefon? Om någon har tagit min avi? Eller om posten har slarvat bort den?

Iallafall, jag skulle ha åkt in till skolan idag men jag tänkte att jag är hemma och fixar med att packa upp och tvätta kläder och sånt. Big mistake. Jag känner mig alltid supermegaensam när jag lämnar Sandviken (eller lämnar ulricehamn för sandviken) och den här gången är inget undantag och nu har jag ingen mobil så jag är destå mer isolerad.
Jag borde ha åkt in till bildsalen och träffat Ti åtminstånde. Ti är bra när man känner sig isolerad, hon pratar konstant men man behöver inte svara om man inte orkar vara social för hon väntar ändå aldrig på svar :)

Så imorgon blir det bildsal ja. Och förhoppningsvis en mobil också, om inte min har kommit så har Lundin sagt att han kanske har en gammal som jag kan låna så länge.

Men nej, det är inte en bra dag idag. Jag gick ut idag och gick en lång långpromenad bara för att jag orkade inte vara hemma och när jag var hemma så har jag varit upptagen med olika saker eller tittat på tv. Jag försökte stämma min gitarr för att spela lite men Asträngen ville inte vara med och gick sönder (igen).
Det går inte så bra att spela utan en Asträng. Jag tror att idag är det meningen att jag ska må dåligt, det finns liksom inte så många andra förutsättningar för dagen.

Men nu är det kväll och jag har en disk, klädesupphänging, en påsepopcorn som jag hittade i skåpet och ett nyladdat avsnitt av Warehouse 13 att underhålla mig med så det ordnar sig. Jag har överlevt ännu en dag.

Och min nya granne (igår när jag kom hem stod det ett nytt namn på dörren till lägenheten under min) är väldigt förtjust i sina högtalar verkar det som.

Synd att han inte har lika bra musiksmak som den förra grannen hade >_<


(Hahahaha precis när jag skrev det bytte den musik till en låt som jag har i min mp3. Jag kanske låter bli att skicka anonyma lappar om hur många olika sätt det går att döda en människa på)

Sweet btw

Innan sommaren var jag supermotiverad att träna och vara hälsosam och jag gick ner sju kilo på två månader, genom enbart powerwalk, yoga och stepup, nedskärning av socker och mindre portioner.

Jättemotiverad och jätteduktig var jag.

Sen åkte jag hem över sommaren... Jag kan säga att förutom att jag badade så gott som varje dag i Juli när jag var hos farmor så har jag inte tränat ett dugg och jag har svullat i nästan tre månader (Men mina gamla ätstörningar kom inte tillbaka som jag var rädd för, utan det var "normalt" svullande, sånt "äh det är sommar och semester-gå runt och pilla i naveln och glass varje dag"-svullande you know. )

Så, när jag kom hem så låg vågen där och väntade på mig. Jag stirrade tillbaka... Och petade till den med tån.

"Jag har faktiskt svullat i sommar, så få fan inte ångest nu Zarah, du vet att den kommer visa att du har gått upp i vikt. Du VET det, ingen ångest nu..." Jag satte hela foten på den

"Det är väldigt dumt att väga sig nu på kvällen. Bättre att väga sig imorgon efter att jag kissat. Ja mycket bättre. Inte bra att väga sig efter att jag har hällt i mig x-antal liter vatten och te"

Jag steg upp på den och blundande "och jag ska faktiskt ha mens precis precis snart och har samlat på mig massor av vatten, det känner jag ju på fingrarna och ser på fötterna"

Sen slutade jag mesa mig och tittade ner och... Jag har bara gått upp två kilo!

Två kilo!

Jag har totalt slappat igen i sommar, jag har inte rört mig mer än nödvändigt. Seriöst, vissa dagar har mammas hund gått ut med mig. Och jag har svullat! Jag åt till och med en halv påse chips! (det var en filmkväll). Jag äter ju aldrig chips annars (om jag inte är på fyllan och det är den enda tuggbart som finns när fyllehungern slår till)

Dessutom så brukar jag gå upp ungefär ett-två kilo varje mensperiod som försvinner magiskt efter några dagar. Så om jag har tur så är de där två kilo bara extravatten som är borta om några dar ^^


Sweet :D

Hemma hemma hemma! Och om krångelresan

Efter en väldigt krånglig tågresa så är jag nu äntligen hemma igen. Jag är så glad att få ta av mig alla blöta kalla kläder och fått slängt mig i min säng och gosat ner mig i mina täcken att jag inte ens känner för att storgråta över att jag var tvungen att åka ifrån Sandviken (som jag skrev innan så har jag en släng av seperationsångest *visar ett ironiskt litet mellanrum mellan tummen och pekfingret*).

Det krångliga började i Stockholm. Alltså folk klagar mycket på att SJ krånglar, men det är fan inte SJ som krånglar, det är Stockholm central som krånglar! Där allt krångel kommer ifrån och sprider sig vidare.
Det är inte bara omöjligt att hitta till perrongerna och när man väll hittar så måste man springa upp och ner i trappor och krångla. Skitkul med två överfulla stora resväskor.

Men efter en "astmaattack" där jag fick stanna mitt i en trappa och fick attackhosta och verkligen kämpa för att få luft så är det en skitkärring som blänger på mig och säger att jag står i vägen! OMG Kärring kan du inte se att jag håller på att dö!?

(nej jag har inte astma (*håller för öronen och sjunger lalallala*) jag får bara astmaliknande attacker efter att jag gör något väldigt väldigt ansträngande, och när jag råkar andas in mögel eller för mycket pollen, nej jag har inte astma (lalalalala förnekelse är fint) det bara blir så ibland...)


Hursomhelst lite slem senare så kunde jag andas igen, lite skakig men lyckas ta mig till rätt perrong. Där får jag vänta och vänta och sen kommer tåget och det står "ej påstigning", så vad gör folk? De går på så klart. Och sen blir de utskickade igen haha. Efter en stund till så ropar de i högtalarna att vi bör bege oss till sj resebutik för att få omboka våra biljetter. Denna gång tänkte jag vara smart och ta hissen istället! Ja smart! 
Men där står det en anabolakille (jag skojar inte, skitstora och onaturligt utstående muskler) och vrålaggroskriker på en liten tant som försöker skrika tillbaka att han inte ska skriva åt henne. Ehm... nej, inte hissen nej.

hursomhelst, sen kö i en halvtimme (där jag ser anabolakillen och försöker att inte garva åt hans nya smeknamn... Jag tror inte att han skulle bli så glad över det) och framme så förklarar jag att jag egentligen skulle till ulricehamn men att jag bara köpte biljett till Falköping för jag tänkte åka på busskortet och längre än så hann jag inte förklara försen jag står där med en biljett ända fram till Ulricehamn! Jag som bara tänkte säga att jag måste vara i Falköping senast nio för att hinna med sista bussen hem.

Sweet! Inte bara att jag inte behövde köpa nytt busskort idag, jag slapp oroa mig för att inte hinna med anslutningen dit (om man har en biljett så fixar SJ att man kommer fram även om det blir supermegakrångel of doom, så dubbelsweet att jag hade en biljett ända hem).

Sen på tåget så märker jag att sätena har väääldigt mycket benutrymme och det står en kaffe/tehörna i vagnen. Förstaklass! Sweet! Och upptäcker efter att jag precis plockat fram mitt mobilabredband att det står en internetkod på min biljett. Internet utan störningar hela vägen!

Och jag missbrukade inte alls att det fanns gratis te. Jag drack inte fyra koppar te på en timme. Eller jo kanske jag gjorde det ja.

Men nu är jag hemma iallafall! Två timmar senare än vad jag skulle ha varit och är jättetrött så det är nog sova snart och imorgon så får jag se om min mobil har kommit. Trodde den skulle komma idag men posten här i ulricehamn delar inte ut post varje dag så den kommer nog imorgon (förhoppningsvis är det därför den (eller avin) inte låg i brevlådan och det inte blivit något missförstånd med den tillfälliga adressändringen och den är på väg till Sandviken eller har fastnat någonstans :S)

Dagen innan

Imorgon åker jag hem igen. Det känns alltid konstigt att åka hem oavsett om det är till Sandviken eller Ulricehamn och alltid har jag fetingångest. Ska jag till Sandviken har jag ångest över att lämna Ulricehamn och ska jag till Ulricehamn så har jag ångest över att åka ifrån Sandviken.

Jag gillar egentligen att resa och jag trivs på tåg, det är avslappande att höra dunket från hjulen och sitta där med sin laptop och titta på en film. Men jag hatar att behöva lämna platser.

Men å andra sidan har seperationsångest alltid varit min grej.

Jag funderar mycket på vart jag ska ta vägen efter skolan i januari. Jag vill flytta någonstans, bo på ett helt nytt ställe och bara börja om igen. Men jag kommer inte orka med att bo på ännu ett ställe för om jag är ärlig så kommer jag inte kunna lämna Borås så det kommer bara bli ännu ett ställe jag pendlar mellan.
(nämnde jag att jag har svårt för att lämna ställen?)

Kanske för Göteborg då, men det räknas ju knappt det är fortfarande nära Borås.

Men jag börjar släppa tanken på att aldrig aldrig aldrig flytta tillbaka till Sandviken. Jag tänker faktiskt på det nu, att jag vill flytta tillbaka (även om jag vet att om en månad kommer jag aldrig vilja flytta från Borås).

Efter fem år har jag lyckats förlåtit Sandviken.

Det är rätt stort.

Jag är inte så bra med blommor...

Jag äger en blomma, en. Den fick jag av min vfuhandledare förrförra vintern som en avslutning. Då var den liten och väldigt gullig och kom med en pytteliten kruka. Våreld tror jag att jag lyckades googla fram att arten hette.

Som folk är bekanta med så brukar jag resa bort till min mamma under sommaren för att jag är en fattig student utan sommarjobb och för att jag aldrig annars kan vara hemma.

Förra sommaren när jag åkte så lämnades Blomman hemma utan någon speciell tanke eftersom den var liten och fjollig och inte hade blommat på ett halvår. Och när jag kom hem efter två månader så var den som väntat död.
Förutom att nedersta delen av stjälken var grön och såg frisk ut.

Så jag gjorde det som min farmor har lärt mig, jag klippte av stjälken så bara det levande var kvar och vattnade blomman och ställde den i fönstret.

Och skiten överlevde!

Och växte...



Och växte till den grad att jag faktiskt plantera om den.
(japp, krukans mönster är en serietidning, så coolt, jag älskar dem, bara därför jag köpte de (har två))

Jag köpte hem gjord och en ny innerkruka. Egentligen ville jag slänga den, men jag tänkte att den förtjänar att leva ett värdigt liv om den har överlevt två år hemma hos mig.

Nu har jag varit borta i nästan tre månader och jag kom och tänka på det igår att jag hade en blomma.

Undrar om den fortfarande lever?....

Oj då.

Jag råkade visst blondera mig lite.




Jag vet, mobilkamera utan blixt på kvällen, men ni får fan nöja er med det när kameran är nerpackad i en väska och kamerasladden i en annan väska. Men oroa er inte, jag är så grymt nöjd så det kommer tas ungefär tusen egobilder de kommande dagarna.

För att förtydliga så är alltså mitt underhår blont. Ungefär som när jag gick på gymnasiet och alla skulle ha halva håret platinablont och svart i nacken. Jag gjorde tvärtemot och nu har jag gjort det igen

:)

Roligt att denna gång blev det ju blont och inte först ljusbrunt, sen orange, sen kopparfärgat och sen guldfärgat (som förvisso var grymt snyggt). Det var nog rätt att satsa på blekmedel denna gången istället för vanlig färgning, mitt hår gillar nog inte att vara blont egentligen...

Ibland önskar jag att jag var religiös.

Eller religiös kanske är överdrivet, men jag önskar just nu att jag trodde på affirmation.

Allt var så bra nyss. Jag skulle fixa mitt sparkonto som har varit låst för att jag inte har orkat tagit tag i det tidigare, då hade jag haft nio hundra kronor och dessutom skulle pengar från CSN ramla in under nästa vecka.

Det är fest imorgon och på måndag åker jag hem. Allt var så fint. Men jag fick inte tillgång till mina pengar för tydligen behövde jag en bankbok till det kontot. Och hemma efter att ha lugnat ner mig från den chocken så öppnade jag skolmailen och studierektorn tyckte att jag hade för många saknade poäng för att kunna få dispens. Jag visste inte att de räknade antalet poäng också, trodde de bara skulle se hur gamla uppgifterna var som låg efter så därför tänkte jag vänta med de två uppgifterna som det handlar om tills jag kom hem och hade tillgång till böcker igen.

Jag panikskrev ett av dem tidigare ikväll som jag skickade in och jag har gjort upp ungefär sju olika planer på hur jag ska få mina trehundra kronor att räcka till på nästa söndag (om mina poäng inte ramlar in innan dess så får jag fråga mamma och pappa om busspengar så jag kan ta mig till skolan så länge). Tyvärr innehåller ingen av dem morgondagens festande.

(60 kr till gävle tur och retur, 50 kr sprit och eventuellt 50 kr cigg. nej det går inte, jag kan inte)

Så om affirmation ja, det enda jag kan göra nu är att sitta och vänta på att poängen ska ramla in. Det är en schysst lärare, han brukar vara snabb och han är inte så petig i detaljer så det ska gå bra, OM han inte har semester... Då kan det dröja till den 30:e innan han ens kan titta på mailet och kanske ännu en vecka innan han har tid att rätta det?

Jag hatar att sitta och vänta på att det ska ordna sig, jag avundas de troende ibland. Om jag bara kunde lita på att vissa saker ordnar sig av sig själv ibland, helt magiskt av sig själv när man har gjort det man själv har kunnat. Att jag kunde slappna av och inte känna att jag måste ha kontroll på precis allting som rör mitt liv.

Nej istället ligger jag här sömnlös med magkramp. Jag tror att religiösa människor får mycket mer sömn än vad jag får i genomsnitt...

Städa städa städa städa. Jaaa!

Eller nej...

Mamma kommer hem imorgon. Waaah! *Springa runt med sopsäck och samla in alla tecken på icketillåten aktivitet*
Hehe nej då. Så illa ser det faktiskt inte ut här, jag har knappt varit här. Förutom när jag var dödsjuk 37,4 graders feber och inte kunde röra på mig. Planen för dagen är att fixa i ordning i köket, samla ihop mina saker. Packa ihop allt så allt är färdigt och fint inför hemresan på söndag (eller måndag). Åka in till stan och fråga Swedbank lite snällt om jag får tillgång till ett av mina sparkonton, ringa adressändring för jag kommer inte ihåg hur länge jag har satt adressändringen på, handla alkohol inför imorgon.

Och försöka få tag på Samir och se om han i huvudtaget dyker upp imorgon. Han är så bra på att uppdatera folk med information. Speciellt när man håller på och försöker få en tidsplanering att gå ihop så är han verkligen mästare på att medela när eller i huvudtaget om han tänker dyka upp.

Men vi tycker om han ändå.

Oftast....

Anyway, Fest imorgon hemma hos Perry eftersom jag åker hem! (och mamma inte vill att jag ska festa hemma hos henne) Hej då Sandviken fest i Gävle.

(japp logiskt).

Det här är Lundin


Lundin tycker egentligen väldigt mycket om mig.
Det märks inte alltid bara.

vad Lundin tycker om däremot är öl


Och visa fingret åt kameran...
Han gillar också Soptunnor


Och posera coolt så fort en kamera syns till.



Men viktigast idag att komma ihåg om Lundin är att han fyller år idag!
Hurra hurra för världens bästa Lundin!
Jaaaa (fest när jag kommer hem!)











(ps, det där är jättesant och inte alls fjäsk för att jag har totalt glömt bort att köpa present... *euhm*)

The cat is not pleased

Var har du varit? Är det dags att komma hem nu? Vi har inte haft mat på hela dagen! Du lovade mamma att passa oss och klappa på oss och ge oss mat och du har inte gjort något av det idag. Mjau mjau mjaaaau.


Oliver is not pleased (jaa jag laddade upp en gammal för jag orkade inte ta ett nytt kort)
Nu sitter hon och stirrar ondskefullt på mig medan hon planerar för sin hämd imorgon morgon.

Jag sover nog med fötter och händer innaför täcket inatt...


Findus: "oh Hej! kurr kurr kurr. Oh finns det mat nu? *studsar iväg till mathörnan*

Han är inte lika lättstött.

Jag vet inte om jag efter denna kattvaktsvecka kommer sakna dem eller aldrig någonsin skaffa egna katter.
Just nu går det jämt ut.

Nu ska jag titta på warehouse 13 med Oliver. Hon ropar mig på att gå och lägga mig så hon har någon att trampa på. Godnatt på er :)

Följ min blogg med bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1936854/life-of-an-kerspke?claim=ajnsg3vm7gg">Följ min blogg med bloglovin</a>

Men varför vill det inte fungera? :S

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1936854/life-of-an-kerspke?claim=ajnsg3vm7gg"> Följ min blogg med bloglovin</a>

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1936854/life-of-an-kerspke?claim=ajnsg3vm7gg">Följ min blogg med bloglovin</a>


Aja, titta vad många fina länkar! titta jag har kopierat in det. Jag har bevisat att min blogg är min blogg nu ja?

Ny design

Taadaaa!

Nu har jag slösat bort tre timmar av mitt liv genom att förskaffa mig en design som jag inte är nöjd med!
Jaaa vad bra! Vad meningsfullt.

Anyway. Det är ju inte helt bortkastat. Lite snyggt är det väll? Jag vet åtminstånde nu hur jag vill ha det så jag kan ordna till det sen någon gång. Det är dock way för lite bilder på mig. Jag vill ha en header med massor av egobilder på mig jaa.

Som förstasidan av min bild portfolio


En sån header! jaaa med bara jag. Jag jag jag jag jag jag jag.

Awesome.

Och lite fjärilar, jag gillar fjärilar.

Nu ska jag fortsätta göra inget vettigt, eller besöka min bror och spela tvspel resten av dagen. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

på vägen hem.

Jag är bäst helt enkelt.

Jag hamnade i Brynäs av någon anledning, en kompis till Perry bjöd in oss på film och äppelpaj.
Men det är inte därför jag är bäst, nej. Jag skulle hem, men jag gick åt fel håll och Gävle är inte direkt min stad och det var mörkt. Men jag var inte vilse!

Jag var bara inte där jag skulle vara...

Så hittade jag på en busshållsplats och tänkte ja! Där kan jag lokalisera åt vilket håll centrum är. Vilket jag lyckades med för det kom en buss som det stod Centrum på med stora fina lysande bokstäver.

Det är inte tur. Det är skicklighet...

Anyway, jag lyckades inte tvinga Perry att designa min blogg. Men hon lovade att göra en header till mig, jag ska bara (ska bara, ska bara) skicka lite bilder och sånt på hur jag vill ha saker.
Jag ska bara (ska bara, ska bara) sätta mig in i hur man skriver egna sidkolummer och andra saker först.

Eller så får den vara ful.

Ja.

Nu ska jag och katten titta på Warehouse 13. En ny serie att bli beroende av i väntan på säsong 3 av Fringe.

Bloggdesign

Alltså...

Man vill ju ha en cool blogg. Hur cool man själv än försöker vara så går det inte att komma ifrån det.
Jag vill ha något som är "OMG *tappar hakan jag dör* fan vad snyggt! shit det här måste ju bara vara världens bästa och felfria människa som jag bör förfölja och avdyrka" snyggt. fast med lite laidback stil så som att jag svarar "whatever..." och knäpper  iväg en ciggarettfimp lite nonchalant som den coola personen i alla tvserier gör.

Precis så vill jag att min blogg ska se ut!

Tyvärr så fattar jag inget av alla koder. Min kompis säger att det är så lätt att bara följa lite tips på nätet och lalalala. Men va fan, tipsen är också skriven på hebreiska...

Jag får tvinga henne att göra en åt mig helt enkelt.

Efter att jag har tvingat henne att klippa mitt hår...

Ny blogg!

Jag har bestämt mig för att avliva den gamla bloggen för den var full av negativitet och dålig Karma.

Pang - Med ett skott rakt i nacken föll "life of an Åkerspöke" framåtsupa rakt ner i marken och med ett blödande kranium så gaspade den efter luft en allra sista gång.

Och jag låter den inte ens vila i frid, jag snor namnet, för det är ett förbannat bra namn.
Bloggen är död, länge leve bloggen.

och välkommen till The life of an Åkerspöke.


RSS 2.0