Life of an Åkerspöke

Min nya älskling <3

 

Kanske jag ljuger om att det inte händer saker i mitt liv, förutom jobb och städning.

Kanske det finns massor av saker att skriva om.

Kanske det är fullt av saker jag inte kan skriva om.

Det kanske är så att jag har bestämt mig för att satsa, kanske är det så att jag vågar chansa.

 

Kanske... Kanske ges det ett tillfälle snart?

 

Kanske lägger jag ner allt för mycket tid på ett crappyass-redigeringsprogram när jag borde ladda hem Gimp?

Det blev ingen mobiltömning igår nej, istället så packade jag hela dagen. Eller ja pendlade mellan att pilla mig i naveln och packa i bästa söndagsanda.

Kartonger, sopsäckar, vanliga säckar, lägenhetsavtal ligger lite överallt.

Men finns det golvyta så finns det hopp.

Och bra mycket mindre sliten. Jag har jst nu inte så mycket tid och inspiration att blogga. Eller egentligen är det inte det som är fel, felet är att jag aldrig har bilder längre. Det är inte roligt att blogga utan bilder.

 

Jag jobbar med barn, jag får inte ta bilder på barn, jag får heller inte skriva vad som helst för sekretessen.  Och så intressant är inte mitt liv utanför jobbet just nu, det är packning och aktivitetsplanering för hela slanten. Undrar hur många timmar man skulle få till om man faktiskt skrev ner alla timmar man spenderar med planering och förberedelser.

 

Men att arbeta utan att få betalt! Det skulle jag ju inte göra ansåg jag på högskolan. om jag inte fick tillräckligt med planeringstid så skulle rektorn få skylla sig själv att verksamheten blir lidande minsann. Hahaha vad roligt att de värderingarna inte ens höll i sig en månad.

Men lite annat händer förvisso på min fritid, i fredags var jag ute och åt med kollegorna, vilket var mysigt och fint men jag kommer inte ifrån känslan att jag är lite Svensson-wannabe. Inte riktigt vart jag hör hemma.

 

Fast då är frågan, vart hör jag hemma? Jag orkar inte med skrikiga hysteriska hemmafester där folk är så "roliga" och ska vara så galna och frisinnade som möjligt. Och fokuset ligger på att bli full, jag har vuxit ifrån sådant, jag blir inte ens full längre, det är jobbigt att vara full och fulla människor är jobbiga. Jag vill ha lugna fina hemmafester med en massa prat och god mat. Men samtidigt så känner jag mig utanför när det är riktiga vuxna med.

 

Jag är i mellanlandet igen, som när jag började på komvx, eller när jag började på högskolan. Jag lämnar den gamla kulturen och går in i en ny.

 

Nu ska jag äta frukost och sen ska jag försöka få till en mobiltömning så får ni lite bilder också.

Och snart flyttar jag.

Hmm.. Min lägenhet är ett enda stort kaos här och det är lite för mycket kaos även för mig. Problemet med att ha en etta är att det finns så få rum man kan gömma undan alla kartonger och sopsäckar i. Och imorgon ska jag ha arbetslagsträff och då är det meningen att jag ska ha något smart sätt att framföra mina två olika idéer på. Vilket jag så klart inte har förberett alls eller har någon plan med hur det ska genomföras.

 

Daah, jag är alltid så bra på att planera haha. Så här är läget, nästa termin ska två grupper slås ihop till en grupp, de här barnen är inte vana att umgås och tydligen är inte personalen det heller. Så det jag vill är att vi under den här terminen gemensamma aktiviteter så vi vänjer grupperna att vara en grupp så kommer sammanslagningen att ske smidigt och enkelt. Min andra idé är att jag vill starta upp en teatergrupp och ha en föreställning längre fram i vår, också med den gruppen som ska slås ihop men med frivilliga då.

 

Och jag vet inte tider, genomförande eller något sånt. Ja, säga något smart ja... Sen så måste jag säga upp mitt elabonemang, anmäla ett nytt i borås och ringa min hyresvärd som jag alltid kommer på halv nio på kvällen att ja visstja det finns något som heter telefonöppettider.

 

Det är svårt att vara en nattmänniska i dagmänniskors värld. Vilket påminner mig att jag ska med halvåtta bussen imorgon så nu ska jag försöka sova. Men stressigt stressigt är det just nu med flytt och jobb på samma gång, det var nog smart endå att välja att ha dubbla hyror för att hinna få med allt och städa ur lägenheten ordentligt.

 

Speciellt när pappa lovade att betala den ena hyran

Ketchupmamman gör en poäng av folks tedenser att styla sitt namn, vilket är roligt cus its true.

Folk som ändrar sin stavning eller namn eller föräldrar som ska ge sina barn "häftiga" namn eller alternativa stavningar är skittöntiga på riktigt.

I'm I right? Ofcourse.

Speciellt de där som ska stava med Z istället för S och ska stoppa stumma bokstäver överallt, som H till exempel.

Ehm... ja, förutom jag själv då...
/Zarah

Jag vet att jag klarar av att hantera det, jag är säker på mig själv. Jag är inte den osäkra hysteriska flickan jag en gång var som bröt ihop varje gång jag inte hade full kontroll på livet (som jag aldrig hade). Idag är jag den som jag egentligen är, den som står på marken och kastar sig ner för ett stup med en väldigt stabil säkerhetslina lindad runt fötterna.

Jag vet vad jag vill ha i mitt liv och jag har aldrig varit säkrare på det än nu. Men även om det finns så nära och så naturligt, som om det aldrig har varit på något annat sätt sitter minnet kvar hur lätt det försvinner, hur jag står där och har inte fattat hur det gick till. Gång på gång på gång, så smärtsamt uppenbart hur dum jag som vågar tro. Därför har jag slutat hoppas.

Om man inte vågar hoppas vågar man inte riktigt satsa även om varje nerv skriker att jag ska.

Min söta farmor har fått gallan opererad.


När jag ringde idag så beskrev hon att hon hade tre hål i magen, två små och ett stort, men att hon inte visste om hela gallan var borta för "den Saatans doktor är så upptagen" (skall sägas på grov nordfinsk brytning).
Sen funderade hon en stund, så där som gamla människor brukar göra mitt i en konversation.
".. äsch, det är inte så noga, en liten galla, en stor galla, ingen galla. Bara jag kan äta fläsk igen"

hieno mummoni <3

Då och då slår det mig att jag är en pedagog, som när det blir konflikter och jag upptäcker att jag är den enda vuxen i rummet. Det som påminner mig att jag är pedagog och arbetar här är att jag inte alls tycker att det är läskigt, eller ja, efter att den första halvsekunden av panik lägger sig så tycker jag inte att det är läskigt.

Jag börjar prata mer på möten och arbetsträffar och jag försöker driva genom egna projekt och jag märker på mina kollegors attityd att det har gått från uppmuntrande nickar till en snabb "jag bekräftar att jag hörde men jag har andra saker att tänka på"-nickar. Vilket är en bra sak, jag glider in och blir en av dem. Det känns så faktiskt, fast det är klart jag vågar inte flumma ut än så så inne i "gänget" är jag inte riktigt. Men kanske snart, det är naturligt att det tar ett tag. Men det är fantastiskt att jag vågar, jag känner mig inte dum eller i vägen.

De två första veckorna fick jag hela tiden påminna mig själv om att jag inte var på VFU. Min första tanke när barnen började diskutera regler och reglergränser var att jag skulle kolla med mina kollegor först, men det är ju JAG som är fröken, jag som sätter gränserna. Fast det beror på vilka gränser och vad som just är mitt ansvarsområde just då, men till exempel om de får ta en till frukt, för en kollega får de bara ta en frukt (eller frukthalvor är det), för mig får de ta tills det tar slut och pyssel och andra saker. Att Jag är fröken, jag bestämmer tog mig ungefär tre veckor att till fullo förstå.

Barnen börjar komma fram till mig på ett annat sätt än när jag var på VFU, jag är inte bara en rolig person som man kan gnälla lite hos som annars utan nu är det lite mer seriösa saker som de kommer fram med. En helt annan attityd. Fast de här barnen är lite annorlunda än de jag har mött på vfu, de är lite mer distansierande, de kommer tillexempel inte fram och kramas som jag är van att barn gör, dessutom är det inga utländska barn i gruppen vilket känns lite konstigt. Ovant och konstigt, som att jag är inne i någon bubbla skiljd från resterande världen. Dessutom är det ett lite finare område och det speglar sig på barnens attityder, vilket också känns ovant när man startar upp en aktivtet och de sitter och spelar DS i soffan istället. Eller när man drar igång en gemensam storröjning och de klagar på att de måste städa.

Lite humor att jag som ville jobba i en mångkulturell skola för att jag är intresserad av att arbeta med det sociala och språkutveckling, hamnar på en svenneskola någonstans i skogen. Men det är bara att gilla läget och det gör jag rätt mycket faktiskt :)

Den största humorn är endå att den gruppen jag har ska tydligen vara den "värsta" på skolan, redan från att de gick i förskoleklassen. Men det är den lugnaste barngrupp jag har arbetat i, från Ekarängskolan, vilket säger inte så mycket ni som inte känner till Borås, men ca 60-70% invandrare och väldigt hårt klimat bland barnen, till Trandared där det var några stycken barn med invandrarbakgrund och några barn med sociala problem, inte så mycket problem egentligen men det var en något orolig grupp.

Till hit ut i skogen, absolut ingenting. Och jag har fått den "värsta gruppen"... Lolz You have not seen worst

Snö däruppe: Det kommer lite snö och sen lite mer sen, sen lite till och sen en aningens mer snö och så är det skitmycket snö i två månader och sen försvinner den lite grann för varje dag.

Snö här: Ingen snö, ingen snö, ingen snö, ingen snö, Bom! massa snö över natten, snön smälter bort, ingen snö, ingen snö, ingen snö, BOM! En massa snö från ingenstans.

Det var barmark dagen innan och nu är det nästan barmark igen.

Idag är det en sådan dag som jag är lite kär i livet, idag är jag kompis med världen för en gångs skull. Vi firade en kompis igår som fyllde år. Det blev lite god mat, lite vin och massa prat. Lite så där fint som det kan vara ibland. Ingen som spårar ur, ingen som blir äckelfull och man själv kan sova utan att världen snurrar runt.

Idag så ska jag tvätta och diska, men det kan vänta till sen. Så nu ligger jag i soffan med laptopen i knät och tittar på webbtv och slappar lite.

Lite slapp utan dåligt samvete för skolarbeten eller städning eller vad som helst. Det känns ovant, men väldigt skönt.

 

Mitt bidrag till födelsedagsbarnet. Hans favoritländer, fast jag fixade till den lite mer innan han fick den.

Jag har misskött bloggningen grovt men jag har varit upptagen och trött.

Men det senaste som har hänt är.

Jag har jobbat i två veckor (snart tre) 
jag plockar vuxenpoäng efter vuxenpoäng Akassor, lärarförsäkringar (ja inte än då), påskrivet lägenhetskontrakt och snart uppsagd elkontrakt (och byte med det)  och hemlagad mat nästan varje dag.

Och en kollega har startat en "mentorsgrupp" där vi kan sitta och diskutera olika lokala fall och hur vi ska lösa dem, det är så bra, jag sitter där och känner mig så smart, kommer med lösningar och använder ord som gruppdynamik. Det känns faktiskt som om jag har fått lära mig något på den där skolan jag gick på nyligen.

 

Men nu hinner jag inte blogga mer, bråttom bråttom...