Life of an Åkerspöke

En politiker och en facklig snubbe kom på besök på jobbet idag för att kolla vad det är vi gnäller om.
Men det var kasst, de kom, pratade med en kollega och gick igen.

Några av de där som tycker en massa saker om ekonomin borde sätta upp sig på vikarielistan.

Hoppa in och jobba ett par timmar är väll inte för mycket begärt?

Typ som idag, jag hade gärna tagit ledigt idag och låta en sån person jobba istället. Ena kollegan var tvungen att hjälpa till på en annan avdelning innan mellanmålet och den andre skulle prata med politikern. Vid mellanmålet var vi full bemanning men sen var en kollega tvungen att stanna kvar i matsalen med några som drog ut på tiden och den ena var tvungen att hjälpa till på en annan avdelning. 
Sen tittade den första kollegan in, men slutade kort därefter och den andre kom in och var också där en stund innan det var dags för den att gå hem. 

Liksom... Jag är glad att de kunde komma på precis de tidpunkter som är mest stressigt, men... Äsch, det var en dum och stressig dag med några onödiga konfliker för att jag var stressad och försökte hålla koll på gruppen.

Jag har inget emot att ha ett jobb med högt tempo, tvärtom det är det som passar mig bäst. De småjobb som jag har trivts bäst i är de "stressiga" jobben.
Det är det där att känna att jag är dum och sträng som är jobbigt och det där konstanta dåliga samvetet för att jag aldrig har tid som är jobbigt. Det är mycket lättare när det finns kollegor som kan backa upp en bakom de opoplulära besluten och som kan avlasta lite grann så man kanske har lite tid över att prata med de där som behöver lite extra vuxenkontakt.

Jag mår verkligen skitdåligt de dagarna när jag kommer hem på kvällen och inser att jag inte ens har sagt hej till några av barnen i min grupp.

Men det är mycket bättre nu sen vi fick en till pedagog till avdelningen, jag hoppas det kan fortsätta så trots nedskärningar.

Jag hoppas att det där korta besöket faktiskt kommer hjälpa oss. Jag gillar mitt jobb hemskt mycket egentligen, jag tycker om kollegorna och jag tycker om barnen jag har i min grupp. Alla 35 har väldigt speciella personligheter

• 
  Årsförbrukning av hörlurar (eftersom jag alltid lyckas ha sönder såna, vet inte hur).
• Garn, tyg, penslar, färger, dukar (you know, det vanliga)
• Pulsmätare (så jag inte behöver dra till gymmet för att träna kondition)
• Presentkort på Ikea
• Extern hårddisk
• Skrivare till laptop
• Ny kamera
• handpenning till en bostadsrätt
• en diskmaskin
• en häftpistol (och vit täckfärg och träramar så jag kan göra egna dukar att måla på)

Jag börjar klockan tolv, så hur har jag spenderat min förmiddag?

Jag har tvättat och betalat räkningar.

Hur blev livet så här?

Fast jag har fortfarande grönt hår, antar att det jämnar ut sig då

Alltså... Det är sjukt, jag kan inte greppa vad som har hänt de senaste åren. Det är som en bubbla som jag bara har drömt.
Jag minns inte längre hur det kändes att må så dåligt som jag gjorde det året, men det var nog det jag behövde gå egenom för att överleva.

Min egen skärseld, jag gick genom helvetet och kom ut mer fantastisk än någonsin.

Jag fick ett mail från SJ i morse, tydligen hade de ställt in mitt tåg...

Så jag ringde och undrade whats up with that?

Jag fick vänta en stund och så kom telefontanten tillbaka och tydligen eftersom det var så många byten (är man snål har man en begränsad budget får stå ut med sånt när man beställer biljetter) och ett av tågen var inställda så skulle jag få åka buss till Alingsås och sen tåg till stockholm och sen tåg till gävle istället. Är det okej undrade hon?

Eh... ja jag kan väll överleva med ett tågbyte mindre.

Och du kommer fram en timme senare, är det okej? Det blir inte för sent?

No offence, men jag åker rätt mycket tåg och jag är väldigt nöjd om det är så att jag kommer ända fram. Tiden är inget man prioriterar när man regelbundet åker långt. Fast det sa jag inte... Jag sa bara att det var lugnt.

Sen knappade hon in, sen sa hon "oj... Det finns inga biljetter kvar på den sträckan..." en kortare tystnad uppstod från båda sidorna telefonen Det var liksom därför jag beställde biljetten i mitten av oktober hann jag precis börja tänka innan hon knappar igen på tangentbordet. "men det fanns en förstaklassbiljettkvar! Ja du får åka första klass hela vägen från Alingsås... Är det okej?".

Eh... Pja... Det är lungt, jag tror jag leva med det.

"Hehe, jaaa jag beklagar om det blir för omständigt att åka i förstaklass."

"Määh GOSSE! Ä'lu dum i hela huvve ällä!?" *låta som en äkta infödd inavlad Gästrikare som jobbat på "värke" (verket) hela livet*

Och eftersom det är jul och mamma har som vanligt önskat en önskelista:

• Årsförbrukning av hörlurar (eftersom jag alltid lyckas ha sönder såna, vet inte hur).
• Garn, tyg, penslar, färger, dukar (you know, det vanliga)
• handpenning till en bostadsrätt
• en diskmaskin
• en häftpistol (och vit täckfärg och träramar så jag kan göra egna dukar att måla på)

Jag brukar ofta sätta igång musik på eftermiddagarna när hela min barngrupp har innetid.

En av anledningarna är för att jag tycker om musik.

Men det gör barnen lugnare, har man lagomt högt på så sjunker ljudnivån, för de flesta vill höra. Det är lite tricky, har man aldelsens för lågt vill alltid någon höja och det blir en evighetslång diskussion om det ska vara hög volum eller inte. Vilket slutar ofelbart i att några försöker tjuvhöja volumen för att visa sin åsikt i frågan.

Har man för hög volum blir barnen högljudda när de försöker överrösta.

Sen är det valet av musik, att låta barnen välja slutar med att hela innestunden kommer handla om musik. Vilket kan vara trevligt, men det är inte alltid man vill det. För då kommer de önska låt efter låt och lyssna aktivt, ibland stressa upp sig i väntan på "sin" låt, inte bra om man vill att de ska göra något annat.

Radion är en praktisk lösning på det, det är något man inte kan styra över och därför går det inte att önska låt.

Men det blir lite tråkigt och det har inte alltid barnvänliga pratprogram igång mellan musiken.

En dag funderade jag på vilken musik jag skulle kunna spela. Jag ville inte att de skulle uppmärksamma att jag hade spotify igång för då skulle det blir tjat om att få välja låt. och jag ville att de skulle fortsätta pyssla/bygga med det som de höll på med.

Jag ville ha något som var lungt, något neutralt. Men ändå något bra, något inspirerande.

Så kom jag på det!

R.E.M!

Och magi uppstod, barnen tog ingen som helst notis över musiken, de höll sig lugna och hela rummet hade en aura av harmoni och barnen skapade som aldrig förr.

Och magin har hållt i sig. En hysterisk barngrupp där barnen springer och jagar varandra blir direkt lugna när jag sätter igång R.E.M.

Jag säger ingenting, jag bara sätter på musik och de sätter sig och ritar.

Idag efter att ha använt det här knepet i ett halvår fick jag en förklaring på varför det fungerar.

- Varför lyssnar vi alltid på den här musiken?

. För att jag gillar den och ni blir lugna av den

- Den är så tråkig.

Den är så tråkig så de bara ger upp all livslust? haha

Fast nä jag tror mer på att R.E.M är magiska.

http://www.youtube.com/watch?v=xQN7A6Vl1H4

Nu gör jag det igen, vägrar gå på toa fast jag är kissnödig.

Egentligen borde jag sova för en timme sen. Det roliga är att mina sömnstörningar har blivit värre sedan jag bytte medicin. Eller ja, när jag väll sover så sover jag fantastiskt bra utan att vakna upp tio gånger per natt. Men det har blivit svårare att somna. 

De förra fick mig att somna lätt men gå runt och vara trött hela tiden med migrändeluxe.

Vad väljer man? Må fantastiskt bra utan sömn eller må fantastiskt dåligt med sömn?

Jag kan inte förstå varför, den är fortfarande fantastisk. Läge, planlösning, månadsavgift, nyrenoveringen. Allt är faboulus.