Life of an Åkerspöke

Efter en väldigt krånglig tågresa så är jag nu äntligen hemma igen. Jag är så glad att få ta av mig alla blöta kalla kläder och fått slängt mig i min säng och gosat ner mig i mina täcken att jag inte ens känner för att storgråta över att jag var tvungen att åka ifrån Sandviken (som jag skrev innan så har jag en släng av seperationsångest *visar ett ironiskt litet mellanrum mellan tummen och pekfingret*).

Det krångliga började i Stockholm. Alltså folk klagar mycket på att SJ krånglar, men det är fan inte SJ som krånglar, det är Stockholm central som krånglar! Där allt krångel kommer ifrån och sprider sig vidare.
Det är inte bara omöjligt att hitta till perrongerna och när man väll hittar så måste man springa upp och ner i trappor och krångla. Skitkul med två överfulla stora resväskor.

Men efter en "astmaattack" där jag fick stanna mitt i en trappa och fick attackhosta och verkligen kämpa för att få luft så är det en skitkärring som blänger på mig och säger att jag står i vägen! OMG Kärring kan du inte se att jag håller på att dö!?

(nej jag har inte astma (*håller för öronen och sjunger lalallala*) jag får bara astmaliknande attacker efter att jag gör något väldigt väldigt ansträngande, och när jag råkar andas in mögel eller för mycket pollen, nej jag har inte astma (lalalalala förnekelse är fint) det bara blir så ibland...)


Hursomhelst lite slem senare så kunde jag andas igen, lite skakig men lyckas ta mig till rätt perrong. Där får jag vänta och vänta och sen kommer tåget och det står "ej påstigning", så vad gör folk? De går på så klart. Och sen blir de utskickade igen haha. Efter en stund till så ropar de i högtalarna att vi bör bege oss till sj resebutik för att få omboka våra biljetter. Denna gång tänkte jag vara smart och ta hissen istället! Ja smart! 
Men där står det en anabolakille (jag skojar inte, skitstora och onaturligt utstående muskler) och vrålaggroskriker på en liten tant som försöker skrika tillbaka att han inte ska skriva åt henne. Ehm... nej, inte hissen nej.

hursomhelst, sen kö i en halvtimme (där jag ser anabolakillen och försöker att inte garva åt hans nya smeknamn... Jag tror inte att han skulle bli så glad över det) och framme så förklarar jag att jag egentligen skulle till ulricehamn men att jag bara köpte biljett till Falköping för jag tänkte åka på busskortet och längre än så hann jag inte förklara försen jag står där med en biljett ända fram till Ulricehamn! Jag som bara tänkte säga att jag måste vara i Falköping senast nio för att hinna med sista bussen hem.

Sweet! Inte bara att jag inte behövde köpa nytt busskort idag, jag slapp oroa mig för att inte hinna med anslutningen dit (om man har en biljett så fixar SJ att man kommer fram även om det blir supermegakrångel of doom, så dubbelsweet att jag hade en biljett ända hem).

Sen på tåget så märker jag att sätena har väääldigt mycket benutrymme och det står en kaffe/tehörna i vagnen. Förstaklass! Sweet! Och upptäcker efter att jag precis plockat fram mitt mobilabredband att det står en internetkod på min biljett. Internet utan störningar hela vägen!

Och jag missbrukade inte alls att det fanns gratis te. Jag drack inte fyra koppar te på en timme. Eller jo kanske jag gjorde det ja.

Men nu är jag hemma iallafall! Två timmar senare än vad jag skulle ha varit och är jättetrött så det är nog sova snart och imorgon så får jag se om min mobil har kommit. Trodde den skulle komma idag men posten här i ulricehamn delar inte ut post varje dag så den kommer nog imorgon (förhoppningsvis är det därför den (eller avin) inte låg i brevlådan och det inte blivit något missförstånd med den tillfälliga adressändringen och den är på väg till Sandviken eller har fastnat någonstans :S)