Självbilden halkar efter.

Jag går fortfarande ner i vikt trots att jag slutade träna innan sommaren. (Sol, glass och strand you know. Förödande för självdiciplinen). Inte mycket och det stod stilla ett bra tag innan det började igen, men endå ett halvkilo i veckan.

Vilket jag blev lite oroad över, jag äter för mycket och för onyttigt men går ner i vikt ändå. Hypokondriken i mig fick för mig att jag hade en massa konstiga tarmsjukdommar och min IBS har ju faktiskt krånligat extra mycket ett tag nu. OMG jag har cancer eller crons och jag tar inte upp den näringen jag behöver och mina armar kommer ramla av aaah! *springa runt och flaxa med armarna*

Men så räknade jag dagens kaloriintag och det visade sig (med lite höftande med troligt) att jag låg på ett underskott på 900 kalorier. Trots att skolan bjöd på tårta och jag åt dessutom en bortglömd chokladkaka.

Jag har fått för mig att mina gamla ätstörningsmönster har kommit tillbaka eftersom jag äter mer nu än innan sommaren och i sommras fick jag för mig samma sak eftersom jag åt mer än i våras. Men bevisligen är det inte så.
Och jag har dessutom inte varit sjuk på flera år nu.

Jag kan äta på oregelbunda tider utan att fucka upp allting och jag kan till och med ha godis hemma som jag inte äter på en gång. Och jag äter mig nästan aldrig äckelmätt längre. Förutom när det gäller pizza, men det är inte hetsätning, det är ren trots. Jag har betalat 70 spänn för en hel pizza och då ska jag fan äta upp den också!

hursomhelst...

Jag är frisk!

Varför ser jag fortfarande mig själv som sjuk då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0