Life of an Åkerspöke

Okej, för att kompensera det tidigare emoinlägget där jag gnällde av mig så tänkte jag nu berätta om vad som har hänt den senaste tiden.

Först var det fest hos en fin vän som fyllde år och det var awesome, har inga egentligen bilder därifrån eftersom min mobil var död under tiden. Men det var awesome.
pirathour och frågesport.

Sen hade jag VFU som var awesome. Min slutpraktik och det var på ett helt nytt ställe. Sex underbara veckor där jag inte behövde tänka på skolarbete utan bara få vara en fröken.
Min handledare var jättefin och jag fick ta över alla hennes lektioner, nu hade hon förvisso inte så många men sex veckor av drama och gymnasitik var helt underbart.

Jag är också glad över hur mycket framsteg jag har gjort, jag är inte ett dugg nervös bland barnen, jag känner mig verkligen in controll även om det ibland går lite fel och jag får skicka ut barn ut klassrummet eller får improvisera rätt mycket, men jag känner mig redo.


Och jag får göra pärlarmband på arbetstid som fritidspedagog!
Awesome.

Min handledare tyckte än att jag skulle få hålla en utedag och jag fick helt fria händer.
Så det blev en skattjakt med Pirattema!

Och fina Samir ställde upp som pirat för att göra min äventyrsdag till den mest awesomaste någonsin.

Och sen var det avslutning på vfn och jag fick en jättefin ljushållare av min handledare

Den fina budda-rökelsehållaren tröstshoppade jag samma dag på indiska som hade en halva-reapriset-rea.

Men den finaste presenten var nog att min handledare hade samlat in en massa teckningar från barnen och bundit in de och framsidan hade ett kort på alla ettorna (de som jag hade mest). Så fint och jag blir så sjukt opepp på att gå i skolan nu, jag vill jobba! Jag älskar att vara fritidspedagog, jag vill inte skriva dumma uppgifter.

Man lägger så mycket mental och känslomässig energi i barnen hela tiden, man bråkar med de, medlar, tröstar dem, hjälper dem, leker med dem och så vidare tills man är helt slut, men man får så otroligt mycket tillbaka.

iallafall innan jag blir helt sentimental och tråkig så under de här VFUveckorna så har jag även...



Färgat mitt hår grönt!
Det skulle egentligen bli turkost, men eftersom jag var gulblond innan så blev det mer grönt än blått.

Men grönt är ju fint det också..


The Awesomeness!

Jag har också varit på Ikea och adopterat en blomma!



En sån där känslig blomma som till och med behöver växtnäring då och då. Och den får tydligen inte torka ut.

Jag har redan hållt på att döda den en gång... Haha.
Sen så köpte jag en massa andra saker på Ikea också så klart, som nya kuddar och grytlappar och annat nödvändigt.

Och så har jag så klart den snyggaste te muggen någonsin! vilket jag köpte på myronas för fem kr.



Sen har det varit väldigt mycket Samir på senaste tiden, vilket förvisso är Awesome. För han är på ett sätt min bäste vän, menar vi bodde ihop i över ett år och vi var tillsammans i drygt ett och ett halvt år. Jag kan inte komma ifrån att det är hos han jag känner mig mest som mig själv och att han på något sätt får mig att känna mig trygg, framförallt trygg i mig själv.
Jag är väldigt glad över att vi kan umgås igen utan att vi sliter på varandra och han är helt fantastisk som människa som det inte går att tycka illa om på något sätt.

Men...

Vad händer om en månad? Om en vecka? Imorgon?
När duger inte mitt sällskap längre? När kommer det bli för jobbigt att umgås med mig denna gång då?

Jag tycker illa om att jag tänker så här, jag vill ta allt för vad det är och bara uppskatta att han och jag är bra vänner nu och att allt är bra och fint mellan oss. Men jag är inte en naiv människa, jag vet hur det har gått förut. När dyker det upp någon som är mer intressantare än mig upp?

En del av mig är redan förberedd...

Men nej dåligt att avsluta mitt awesoma inlägg med något negativt. Just nu är allt Awesome och om det inte är Awesome i framtiden så tar jag hand om det då.

så...