Tiden läker alla sår
Det fanns en tid då jag aldrig skulle glömma, det onda levde och frodades.
Vid varje blick, vid varje möte högg smärtan från det gamla kvar.
Det fanns ord jag aldrig skulle förlåta.
Luften viskade till mig, väggarna påminnde mig om hur jag har sörjt.
Men din hud, din lukt, dina andetag. Din värme, din röst, dina händer. De suddar bort det gamla
Du får mig att glömma. Du får mig att se framåt.
Nu viskar luften andra ord, nu påminner väggarna mig hur jag har älskat.
Din hud, din lukt, dina andetag.
Din värme, din röst, dina händer.
Din värme, din röst, dina händer.
Kommentarer
Trackback
