Politiker på besök.

En politiker och en facklig snubbe kom på besök på jobbet idag för att kolla vad det är vi gnäller om.
Men det var kasst, de kom, pratade med en kollega och gick igen.

 

Några av de där som tycker en massa saker om ekonomin borde sätta upp sig på vikarielistan.

Hoppa in och jobba ett par timmar är väll inte för mycket begärt?

 

Typ som idag, jag hade gärna tagit ledigt idag och låta en sån person jobba istället. Ena kollegan var tvungen att hjälpa till på en annan avdelning innan mellanmålet och den andre skulle prata med politikern. Vid mellanmålet var vi full bemanning men sen var en kollega tvungen att stanna kvar i matsalen med några som drog ut på tiden och den ena var tvungen att hjälpa till på en annan avdelning. 
Sen tittade den första kollegan in, men slutade kort därefter och den andre kom in och var också där en stund innan det var dags för den att gå hem. 

Liksom... Jag är glad att de kunde komma på precis de tidpunkter som är mest stressigt, men... Äsch, det var en dum och stressig dag med några onödiga konfliker för att jag var stressad och försökte hålla koll på gruppen.

 

Jag har inget emot att ha ett jobb med högt tempo, tvärtom det är det som passar mig bäst. De småjobb som jag har trivts bäst i är de "stressiga" jobben.
Det är det där att känna att jag är dum och sträng som är jobbigt och det där konstanta dåliga samvetet för att jag aldrig har tid som är jobbigt. Det är mycket lättare när det finns kollegor som kan backa upp en bakom de opoplulära besluten och som kan avlasta lite grann så man kanske har lite tid över att prata med de där som behöver lite extra vuxenkontakt.

 

Jag mår verkligen skitdåligt de dagarna när jag kommer hem på kvällen och inser att jag inte ens har sagt hej till några av barnen i min grupp.

Men det är mycket bättre nu sen vi fick en till pedagog till avdelningen, jag hoppas det kan fortsätta så trots nedskärningar.

 

Jag hoppas att det där korta besöket faktiskt kommer hjälpa oss. Jag gillar mitt jobb hemskt mycket egentligen, jag tycker om kollegorna och jag tycker om barnen jag har i min grupp. Alla 35 har väldigt speciella personligheter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0