Utvärdering köpstopp Mars 2012
Oh nej vad jag har dragit ut på att skriva det här inlägget.
Sammanfattning alltså då av köpstopp mars 2012:
Det började bra, första veckan 400 kr och inget fuskande. Andra veckan 500 kr och lite smått fuskande.
Sen blev jag magsjuk och sket i allt matplanerande. Jag var bara glad om jag fick i mig mat så jag köpte precis det jag var sugen på och inget annat.
Sen var jag en arrangör för ett evenemang som var planerat sedan länge, så de hade jag planerat redan innan att det fick jag handla till. Dock skenade pengarna iväg ändå för vi skulle äta något när vi var på plats och jag behövde nytt smink och associarer och så vidare.
Väldigt mycket fusk.
Men i det stora hela så var det ändå ett relativt lyckat projekt. Jag fick mig en tankeställare. I början var det lätt och till och med lite roligt. Jag brukade ju säga att jag ibland kan sakna den tiden så jag inte hade några pengar alls. Då jag och min dåvarande sambo skulle klara oss på hans lön på ca 12000.
Det var ju så bekymmersfritt brukade jag resonera, man behövde inte bry sig om saker som kostade pengar för man hade ändå inte råd med dem.
Och så kände jag de första två veckorna, det var lätt och till och med lite roligt att hushålla med pengar.
Men sen kom verkligheten tillbaka. Och gud vad less jag var efter två veckor!
Inte kunna köpa precis den maten jag ville ha precis just då. Inte följa med på spontangrejor som krävdes att jag gick ifrån min matlådesystem och så vidare.
Och shoppingabstinensen!
Den ska vi inte prata om...
Eller jo det är ju det vi ska! Det är ju den jag vill komma ifrån.
Damn vad komplicerat allt blev.
Hur ska jag kunna vara en fashionista (eller fatshionista som jag nyss lärt mig att det heter) och sammtidigt vara miljömedveten och stå emot det avskyvärda slit och släng komsumtionshetsen?
Fast lite har fastnat. Jag klickar inte längre hem massor av plagg från tradera som ändå inte kommer bli så mycket använt. Jag kikar och så suckar jag och stänger ner sidan.
Jag funderar på att gå genom min garderob och skriva ner vad det är för slags plagg jag egentligen behöver mer av. Till exempel shorts vet jag att jag behöver. Och bara köpa sånt som behövs förnyas.
Men ja, jag har lärt mig två saker. Jag måste sluta se tillbaka på tiden då jag var fattig som en positiv sak. Jag var nybliven sambo och nykär, klart att det var en fantastisk tid! Det var inte på grund av att vi var fattiga som gjorde den fantastisk. För att vara fattig suger.
Jag börjar tänka före innan inköp om jag verkligen behöver plagget/väskan/skor.
Från och med ny får jag se shoppande som en investering, inte ett tidsfördriv.
Om jag ska köra igen någon gång?
Ja så klart! Nästa gång jag har glömt hur jobbigt det är att vara fattig.
