Life of an Åkerspöke

Jag har ignorerat bloggen i en vecka och sen helt plötsligt superspammar jag iväg inägg.

Men det har sina förklaringar.

Det mesta som händer i mitt liv är sekretessbelagt och är det inte sekretessbelagt så är det olämpligt att skriva om offentligt. För jag räknas som en semi-offentlig person eftersom jag är kommunallt anställd.
Och eftersom jag jobbar med barn så är är det mesta jag gör, säger, klär mig, uttrycker mig osv lite känsligt.

Det hade ju funkat om jag hade haft ett svenssonliv. Jag hade kunnat bloggat om parmiddagar, inredning, pyssel. Men hur roligt blogg hade det varit då?

Okej jag stickar rätt mycket just nu. Men hur bra hade det blivit?
"hej bloggen! idag stickade jag en mössa!" "idag stickade jag en annan mössa! den såg ut så här!" "tyvärr kan jag inte ge ut något mönster för jag improviserar hela skiten. Just nu håller jag på och stickar en väska som jag började fel på och därför fick jag repa upp hela skiten igen.".

Nej

Jag har en liten mindre offentlig blogg där jag spyr ut en massa åsikter till höger och vänster och mest om folk.
Därför glömmer jag lätt bort den här bloggen. Men jag fegar lite känner jag, jag vill vara så där cool och arg och skriva om saker som jag står för. Men jag tänker på konsekvenserna, jag har ett jobb jag ska till varje dag och det är väll inte alltid jag vill vara den där arga coola personen på jobbet. Och ibland på den där andra bloggen hämtar jag inspiration från folk jag träffar på.

Det blir ju lite fel om "fel" personer läser bloggen då.

Jag är feg, jag vet. Jag fattar inte hur Lady Dhamer fixar det att vara så där cool och arg och in your face. Precis så där som jag vill vara! (och är innerst inne, fast anonymt). Blir det inte skitjobbigt när folk i bekantskapskretsen kommer "mmhhmm jaha! så du tycker jag är en idiot för att jag låter min dotter titta på disney!? Är jag en dålig förälder tycker du??".

Eller om man retar upp sig på vad någon bekant har sagt och får ett vulgoutbrott för att själva attityden är vad som är fel på samhället. Och så menar man egentligen inte alls just kompisen, bara det generella i uttalandet.
Och så blir det jättedålig stämning...

Fast, jag ska försöka blogga lite bättre här. Och vara lite diplomatiskt arg, lite svenssonarg.

Tror vi alla tjänar på det.

Sen ska jag försökta ta tag i bloggens utseende, den är nästan lite pinsam just nu i designen.