Jag är botad!

Minns ni när jag skrev om språkfacism?

Att jag hade blivit det jag hatade?

Jag fick en kommentar:




Seriöst?


Du som var anonym, du är medveten om att hela inlägget är lite smått ironiskt nedklankande mot såna som rättar andra? Du är medveten om att du valde att endast påpeka ett litet stavfel i en jättestor klump i en förövrigt välformulerad text?
Om jag får säga det själv, för jag ansträngde mig faktiskt där.


Vad kan jag säga?
Jag har blivit botad!

Jag är inte alls det jag hatar. Jag är inte alls en dålig människa som mår så fruktansvärt dåligt att jag måste påpeka andras fel.
Fast det gjorde jag förvisso inte, jag var tyst och himlade med ögonen i tysthet.

Men det är det jag pratade om förut, hur jag resonerade förr. Jag ansåg att de som koncentrerade sig på andras stavning och hur de uttryckte sig missade en del av det sociala samspelet. Det är faktiskt så.

Men vill du vara en tönt, en anonym tönt. Så var det då. 
Men nästa gång kan du väll skriva dit ditt namn också?
Say it to my face bitch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0