Åkerspöke är pedagogisk
För det är liksom det jag är bäst på. Att vara spontan.
Men jag älskar att vara en pedagog, jag älskar att vara pedagogisk. Jag älskar att planera aktiviteter och se barnen utvecklas socialt. Pga det jag gör!
När de visar upp nya kunskaper efter ett halvt planerat/halvtimproviserad aktivitet.
Känslan av att jag kan, jag är duktig på det här är magisk.
Men för att vara så här skönt spontan och improvisera krävs det kunskap. Kunskaper i psykologi, barn utveckling, pedagogik, gruppdynamik. Whatever.
Allt jag gör, allt jag säger, till och med hur jag står och hur jag rör mig måste vara med en pedagogisk tanke.
Sen att vara "sig själv" anser jag är pedagogisk. Att visa mänskligt beteende visar att det är helt okej att vara mänsklig. Ibland är jag glad, ibland är jag arg, ibland är jag trött. Ibland flummar jag runt och ibland är jag seriös. Jag tror inte ett dugg på skitsnacket att "man kan inte vara "kompis" med barnen, för då förlorar man auktoritet", barn är inte korkade. De vet mycket väl att när jag har mitt "seriousface" så är det det jag säger som gäller. Och när jag är "kompis" så är jag med och leker/ritar/eller vad som helst.
Det enda som blir lite jobbigt med att pendla mellan kompis och auktoritär vuxen är att barnen testar mycket mer vad ens gränser går. För det tar ett tag att lära sig skillnaden på kroppspråken. Och ibland fast man vet vart gränsen går så kan man testa lite grann igen, bara för att det kanske går att locka fram kompisdelen hos den vuxne.
Det är nog det de pratar om, att det är svårt och jobbigt för en själv. Det blir så mycket mindre bråk och diskussioner om man alltid är auktoritär. Men det är inte ett dugg jobbigt för barnen!
Man är inte dum när man ibland är kompis och när man ibland sätter ner foten. Barnen bara suckar och ger med sig när de upptäcker att idag gick det inte att diskutera fram sin egen vilja. Och sen är det inget mer med det.
Nu kanske någon annan tycker att jag har fel. Att min pedagogik är fel och att det inte alls är för ens egen bekvämlighet som man inte vill vara kompis.
Men så tyck det då, alla har sin egen stil som pedagog.
Men är du helt ärlig mot dig själv?
