Lite fusk
Fast ändå inte.
Jag har glassat runt i min nya vårkappa som jag köpte någon gång i mitten av januari (superrea).
Det känns lite som om jag precis köpt något nytt. Jag struttar runt lite löjligt småglad och speglar mig när jag får chansen.
Min shoppingabstinens har lättat lite.
Patetisk egentligen, hur blev jag sån här?
Fast vänta lite nu. Jag stryker den där sista kommentaren!
Jag ÄLSKAR kläder och jag ÄLSKAR smink och allt som har med att klä upp mig att göra.
Jag älskar det för att det är ett sätt att uttrycka mig på. Varje festsminkning, om den så är Punk eller goth eller helt vanlig mainstreem, ger mig samma känsla som när jag målar en tavla.
Och när jag väljer ut outfits och matchar dem med smycken och väskor, det är samma sak!
Idag är jag punk, idag är jag rockbohem, idag är jag kulturpretto (som min födelsedagsoutfit blev kallad).
Idag är jag precis vad jag vill vara. Pga kläderna. Det är estetiskt och det är konstnärligt.
Inte alls patetiskt.
Det är ju inte så att jag skulle dra mig för att gå till affären i min onepiece och tofflor (japp, har jag gjort några gånger). Jag har gått till jobbet i nedfläckade för stora mysbyxor och en kofta (flera gånger).
Jag är inte rädd för att vara ful. Jag är inte besatt av kläder och shopping för att jag känner ett krav att vara snygg och moderiktig.
Det är bara ett intresse, som jag älskar.
Det är en sorts konst. Egentligen.
