Sjukhet.
Jag var sjuk förra veckan. Lite så där oväntat och oförberett.
Först hade jag feber och muskelvärk. Taadaa instant influensa trodde jag.
Men jag blev lurad, sjukheten var en maskerad magsjuka!
Tillbringade större delen av tisdagen på toaletten. På onsdagen mådde jag rätt bra på dagen, men om sanningen ska fram så när jag lägger sig ner på toalettgolvet, för att jag inte orkar gå tillbaka till sängen för att vänta på nästa tur, och jag orkar inte sitta upp, så kanske man inte mår riktigt bra ändå.
Om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så här i efterhand.
Senare på kvällen blev jag akut dålig igen, värre än innan. Och jag började tro att jag var döende på riktigt.
Alltså, jag är en sån där som inte gärna vill vara sjuk så jag förnekar det in i det sista. Men när jag nått insikt om att jag är sjuk så är jag övertygad om att jag är döende.
Logiskt!
anyway, men jag blev seriöst dålig. Värre än innan. Och allt kändes hopplöst tills jag någon gång mitt i natten fick jag för mig att jag skulle äta salt. Alltså äta rent salt. Jag var väldigt borta vid det laget och desperat efter att få sova.
Och helt plötsligt blev jag bättre!
Jag kunde behålla vätska och piggnade på mig lite och på torsdagskvällen kände jag mig rätt pigg.
Under torsdagen gick jag upp ett av de tre kilona som jag gick ner genom att bara dricka vätskeersättning.
Bara att min mamma hade tjatat om vätskeersättning redan i tisdags morse... Som jag tyckte var onödigt och inget som jag behövde, för jag skulle ju vara bättre snart.
Ja hon påpekade det senare. Att om jag hade druckit vätskeersättning på en gång hade jag mått bättre.
Ett par gånger.
mmmm man ska höra vad mamma säger :)
