Varför är inte jag sjuk?
Och det är ju det som är grejen. Hälsa handlar egentligen väldigt sällan om vikt, utan om livsstil.
Men jag blir lite ställd när folk pratar om magoperationer. Speciellt personer som är mindre än mig.
Jag känner inte igen mig i det de beskriver, att de har ont och att de är sjuka. Hur kan jag inte vara sjuk?
Visst jag skrev ju några rader upp att det handlar om livsstil. Jag tränar mellan tre och fem dar i veckan, klart att jag mår fantastiskt!
Klart att jag inte upplever kroppen som tung när jag styrketränat två dar i veckan i snart ett år. Jag har ju massor av muskler som bär runt på kroppen.
Men när jag vägde som mest och inte hade tränat något på flera år, inte ens då hade jag ont! Okej fine, jag tyckte att kroppen var tung och det var lite jobbigt att bära tunga påsar/väskor långa sträckor. Eller att gå runt en hel dag. Det var jobbigt när jag vägde 30 kilo mer än idag och var helt otränad. Men jag mådde inte dåligt och jag gick inte runt och hade ont.
Det ända hälsoproblemet som kan relateras till min övervikt är att jag har liiiiite högt blodtryck. Fast å andra sidan så ligger det i släkten, både på mammas och pappas sida så jag hade lika gärnat kunnat ha det om jag varit smal hela mitt liv. Och det är inte ens över gränsen för vad som är normalt. Det bara ligger precis under den gränsen.
Också har jag astma då. Fast det får man inte för att man är tjock, men det kan förvärras när man är tjock. För att man kan få fettansamlingar kring lungorna som påverkar lungkapaciteten (fast det kan man ha som smal också om man äter onyttig mat. För fett lägger sig inte alltid utanpå kroppen, det lägger sig liksom inne i kroppen också. Igen det där om att det är livsstilen som avgör om man är hälsosamt, inte vikten).
Men minst ett konditionspass i veckan och taadaa, jag behöver inte min bricanyl
(förutom när jag kanske råkar röka lite grann, euhm..).
Men nu kommer jag bort från ämnet. Varför är jag inte sjuk?
Hela samhället skriker åt mig att jag borde vara döende nu.
Varje gång jag är hos läkaren, oavsett om varför jag söker dig är det en plågsam utelämnande process jag måste ta mig genom där det mesta handlar om hur fet jag är.
Att jag mår bra, att alla mina värden mår bra, att jag tränar regelbundet, att jag har ett fantastiskt immunförsvar spelar liksom ingen roll. För jag har ett BMI på 43. Jag är sjuklig, tydligen.
Alltså jag skojar inte. Jag är så van vid det så jag reflekterar inte över det. Men egentligen är det sjukt när jag behöver påfyllning på min kortisonsalva (medfödd atopisk dermatit) så får jag en föreläsning om vikten.
Vad har mina eksem med vikten att göra?
De enda läkare som jag har upplevt som inte har pratat om min vikt är den specialistläkaren jag gick hos förut när mina eksem exploderade jag jag fick gå på behandling två dar i veckan.
Och en som skulle undersöka min migrän. (för en massa år sedan).
Som om de vill att jag ska vara sjuk. Eller inte vill, vill är fel ord. Men som om jag borde vara det och därför tycker de att jag är det.
Så varför är jag inte sjuk?
Speciellt när folk som är mindre än mig tydligen är i behov av en magoperation.
Hur blev jag det här oförklariga medicinska fenomenet som säger emot allting som samhället har lärt oss?
Jag har faktiskt blivit erbjuden magoperation, men jag har alltid känt att det varit ett sånt stort och läskigt steg att jag tackat nej. Jag tränar hellre som en galning än sövs ner och blir skuren i.
