Patriarkatet
Jag hänger mycket på twitter, där har det pågått en diskussion där några bloggare uppmuntrar tjejer att skriva sina vardagsberättelser.
Tex i hashtaggen #patriarkatetlurademigsombarn och bara #patriarkatet. Det finns fler hashtaggar om det.
Varje hashtagg blir starkt kritiserat av pojkar (och en del tjejer) som hävdar att patriarkatet inte existerar.
Att det är fånigt och det är bara kvinnor som gnäller. Att det är enstaka tillfällen och de enstaka tillfällen samlas för att ställa killar i dålig dager.
Att det är Rabiatfeminister (eller Rabiesfeminister som en viss blondin skämtsamt har benämnt feminister) som vidhåller att partiarkatet existerar och därför skall inget som sägs inom det tas på allvar.
Så jag vill reda ut lite begrepp nu. Folk menar att vi lever i ett jämställt samhälle, att patriarkatet inte existerar.
Vad menas då med partiarkatet?
För att förklara det måste jag förklara två olika saker.
Den ena är genus och sociologi.
Genus kan vi kort förklara med att det betyder könsroller. Den långa förklaringen är att genusvetenskapen handlar om hur könsrollerna formar oss, att vi fortfarande i vår kultur lever kvar i ett samhälle där det gör skillnader mellan kvinnor och män. Genusvetenskapen sträcker sig längre dock, det handlar om att det finns olika normer som upprätthåller detta. Tex heteronormen pratas det ofta om, att normen är en kvinna och en man som lever tillsammans i tvåsamhet.
Det finns andra "normer", tex inom hbtq"världen" finns det mycket osagda regler för uppträdande och åsikter. Men heteronormen är den största norm som råder i vår kultur, så det är den jag pratar om nu.
Sociologi är vetenskapen om hur vi beter oss som flockdjur i vårt samhälle. Hur vi påverkar varandra. Det är lite krångligare än så men för att förklara det kort.
Genus och sociologi går lite grann ihop i en tredje forskning, utvecklingpsykologi.
Barn som växer upp tar instinktiv till sig beteendet från människor runtomkring barnet. Har ni någonsin hört utrycket "barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör" innan? Det är för att vi är flockdjur och det är en överlevnadsinstinkt och dessutom en nödvändighet för att vi ska kunna skapa oss en identitet. Barnet söker efter att passa in.
Så ett barn som är en tjej kommer upp till en åldern där den förstår att barnet är en tjej. Barnet har koll på att mamma är en tjej. Barnet ser att mamma står i köket, check säger barnets hjärna, jag är en tjej mamma är en tjej, mamma står i köket och där ska jag också då stå. Detsamma med pojkar, men de kanske inte ser att pappa står i köket, de kanske ser att pappa är ute och lagar bilen. Check säger barnets hjärna, jag är en pojke och då ska jag gilla bilar för pappa är en kille och jag är också det.
Detta kan låta fånigt eftersom det är fullständigt överdrivet. Ja.
Men tänk efter, hur är kvinnor porträtterade i media? Mamman är inte flickbarnets enda kvinnliga förebild. Vi formar oss inte bara efter en person, för att vi är flockdjur.
Hur porträttreras män i media? Hur påverkar det pojkar att alltid se den bild vi har av män i media?
Är mitt resonerade verkligen så fånigt? Nej.
Det är ju det folk som säger att "kön är en social konstruktion" menar. De menar inte som andra tycks tro att det inte finns några fysiska kön. Utan att den här normen som uppfostrar oss skapar våpiga tjejer och tuffa killar, för det är så media matar oss med från när vi är gamla nog att titta på tv.
Det är ungefär här jag brukar få kommentarer som "Det är faktiskt skillnad på kvinnor och män!!!"
Är skillnaderna biologiska eller sociala bör ju vi då fråga oss. Är det verkligen så att kvinnor gillar inredning mer än män biologiskt eller är det uppfostrat?
"Men kom till saken nu då!?"
Jaja sluta tjata.
Patriarkat då. Det här spännande mytomspunna ordet. Vad betyder det?
Det betyder *Trumvirvel* manligt styre.
Folk hävdar att patriarkatet inte existerar för att vi på papperet är ett jämställd land.
Vi HAR levt i ett fullständigt patriarkatiskt samhälle i flera generationer än vi har levt som vi lever nu. Tex 1800-talet var fullständigt patriarkatiskt.
"Men det var förut! Det är inte så längre!"
Men jaja, lugna dig nu, jag är inte klar än.
Det intressanta är att det inte riktigt går att säga när patriarkatet upphävdes. Var det när kvinnor började jobba i den industriella revolutionen? Var det när kvinnor fick rösträtt?
Var det på 70-talet med hela jämställdhetsvågen? Var det på 80talet när vi gick tillbaka från 70talets ideal och det nygamla idealet om den starka framgångsrika mannen dök upp (igen) och kvinnor som den smala fantastiska "klarar av allt både barn, vara vacker och karriär"-kvinnan?
Eller nittiotalet där kvinnors kamp ignorerades för att den var gammelmodig?
När slutade vi leva i ett patriarkatist samhälle?
Säg för argumentets skull att det upphävdes vid 70-talets revolution. (även om jag inte riktigt håller med)
Då har vi levt i ca 40 år utan ett officiellt patriarkat, det är inte ens en livstid för en människa. Det är knappt en generation sedan.
Så vad händer då med vårt kollektiva samhällsnorm? Hinner den verkligen ändra sig på en halv generation?
Vi har faktiskt fortfarande traditioner som lever kvar i det här gamla och omoderna sättet. Vi är inte jämställda i vår norm vi lever i vågar jag mig påstå.
Men varför är detta förvirrande då? Varför finns det så många som inte ser det här?
Vi är uppväxta med ett ideal här i väst att vi ska växa upp till individer. Individer hyllas och vi får höra som barn att vi kan bli precis vad vi vill bli. Detta krockar med våra traditioner, för enligt våra traditioner ska vi följa en norm.
Lite som Freuds teori om överjaget och detet, där detet är våra filosofiska ideal om den fria jämnställda människan och överjaget är vår historia med hundratals generationer av att kvinnor ska vara ojämställda, där de inte är lika mycket värda som män. Och där i mitten sitter vårt jag och är förvirrad men försöker leva jämställt och fritt ändå.
Det är det här jag vill upplysa, att patriarkatet finns. Inte officiellt nej, men strukturerna finns och lever och frodas.
De här strukturerna om hur kvinnor ska vara, agera och se ut. Men det finns också strukturer hur män ska vara, agera och se ut.
Det folk pratar om när de pratar om de patriarkala strukturerna. Det handlar inte om det offciella, det handlar om sociologi och om genus. Om gruppsykologi och media och så vidare.
Men så finns de där som förlöjligar och blir arga. Är de korkade människor som säger emot folk som är upplysta och ser den större sanningen?
Det kan kännas som så när jag tar om mina argument om och om och om igen och drar fram forskning och böcker och. Ja. Massor av fakta som de säger emot pga okunskap.
"MEN JAG TYCKER OM ATT VARA KVINNLIG!"
Liksom.... Nej, det handlar inte om korkade människor. Bara människor som kämpar emot när normen, det här trygga som säger åt oss hur vi ska vara, när den ifrågasätts. För det är tryggt och det är fint i den här bubblan.
Överjaget är starkt. Överjaget kontrollerar.
Men när jag säger att patriarkatet fortfarande existerar menar jag inte att killar är dumma och att de medvetet förtrycker. Eller att det är de som förtrycker i huvudtaget.
Ingen här ska behöva lämna det här inlägget och känna att jag attackerar någon, för det gör jag inte.
Jag attackerar våra normer. De normer vi blir uppfostrade i.
Och det är de normerna som menas när folk skriver i #patriarkatetlurademigsombarn.
